Nio skriver mer

Jag antar att veckorapporten egentligen ska handla om vad man har lärt sig under den gångna skolveckan. Men de lärdomarna har inte så stor betydelse i nios värld.

Veckorapport vecka 17

"Jag har lärt mig att göra volt på stutsmata. Jag vill lära mig bakotvolt. Det har inte varit rolit idag alltså Freda för jag har förlorat mycke på kula. Nästa väka vinner jag mer. Ledigt på månda 1 maj. "

Som mamma med kärlek till det svenska språket försöker jag att inte hetsa upp mig. Av hans fantastiska tillförsikt finns ju mycket att lära. Visserligen stavades det mesta fel just i den här veckorapporten men nästa vecka eller nästa år ,alternativt i nästa liv, blir säkert det mesta rätt ;)

Nio skriver

...veckorapport på skolan.

Förra veckan skrev han;

"Jag har lärt mig att jag är bäst. jag böhver inte lära mig mera."

Alla har vi väl något av lära oss där....

Ketchup all over the place

Sju ramlar av stolen. Gång på gång hela tiden. Man tycker att han sitter där men så...vips...försvinner han under bordsytan. Borta.

Det händer hela tiden. Två gånger under middagen ikväll. Första gången med en korv med bröd i handen. Och ketchup. Det vill säga han hade korv och korvbröd i handen och ketchupen på korven. Det var innan han försvann under bordet.

När han kom upp var det med bröd men utan korv. Korven låg på golvet. Utan ketchup. Ketchupen befann sig all over the place...

Förlåt förlåt...

Imorse ösregnade det just när nio skulle gå till skolan. Jag tvingade på honom regnstället. Han var sur och jag var sur. Det var vi redan innan det började regna. Jag för att han hänger som en zombie över frukostbordet med allt håret i ögonen. Han för att jag haft den dåliga smaken att påpeka detta. Vad kan jag säga? I takt med att barnen blir större får jag fler och fler likheter med en gammal kärri...Att beklaga? ja. Sant? dessvärre :(

Jag fick ut honom ur huset i alla fall. Med regnställ på. Och ägnade sen en stund åt att hjälpa fyra på med kläderna samtidigt som jag försökte hålla retsam sju borta. (ja, jag har börjat hjälpa fyra med kläderna igen...)

Då ringer det på dörren. Utanför står nu inte alls sura nio. Håret har fallit bort från ögonen och han blinkar glatt.

- Har ni borstat tänderna?

- ja, svarar jag irriterat. Och?

-Smakade det konstigt?

- jaaa, säger jag igen för det stämmer. När jag tänker efter har jag haft en knepig smak i munnen hela morgonen.

- Jag satte tvål på era tandborstar :)

Han vänder ryggen till. Borta. Jag står kvar. Gapar...

- What?????

Förlåt förlåt du där uppe om du finns.

Förlåt för att jag:

• har dåligt morgonhumör
• saknar humor
• under vissa korta stunder inte förmår känna glädje och tacksamhet för mina barn...

-----------------------------------------------------------