Maken skaffar ny firmabil nu när han byter firma. Färg "industrisilvermetallic" (!!!)

Vad för slags färg är det? Industrigrå?

Overall kändes plötsligt som ett koolt plagg.

Eller?

Den här från coola Tjallamalla.

Om majbrasan

Fem om majbrasan;

"Kungen fyller år mitt i natten.

Man behöver inte tända brasa om man inte vill fast om man vill kan man förstås. På kvällen tänder kungen en brasa för då fyller han år!"

Virus modell trött är tillfälligt bortkollrat

Well, ordningen är återställd. Och viruset bortmotat om än kanske bara tillfälligt. Klockan är elva och jag är vaken.

I torsdags sprang jag fem kilometer innan jag flög till Malmö i arbetsrelaterat ärende om man säger så. Jobbresa kan man också kalla det. I Malmö var det ljuvlig sommar men det märkte inte vi för vi arbetade fram till 23 på kvällen. Kort hotellnatt och tåget till Växjö. Mastodontdag i Kronoberg innan flyget tog oss hem. Fredagkväll somnar jag i soffan. Fullt naturligt och knappast virusrelaterat.

Idag familjedag i Tyresöhallen. Där såg vi tio spela handboll men mest av allt åt vi matsäck. Absolut hela tiden åt vi matsäck. Hemma igen sitter jag med maken i solen och njuter dagens tionde macka (vissa dagar hinner man bara inte fixa mat) och en kaffe när min klassikerpartner kommer för att dra med mig i skogen. Well, jag är inte i position att säga nej så jag tuffar runt spåret med henne i 9,5 kilometer. På 53 minuter(!) Hon pratar glatt och jag nickar samtidigt som jag frustar så tyst jag kan.

Man jag hänger med.

Vid åtta serverar jag familjen hemburgare med tacosmak. Alla äter med god aptit utom fem som nästan somnar med näsan i burgaren. ( vissa dagar kan man bara konstatera att man inte får fram käket i tid)

Imorgonbitti väntar ny heldag i Tyresö. Men då stannar jag hemma. Åtta har fotbollsmatch.

Virus modell trött är bortkollrat.

Jag har inte tid. Det händer för mycket och häftiga saker.

Nu behöver katten kastreras.

I say no moore.

Stor uppståndelse ikväll

Åtta drog ut en inte särskilt lös tand med hjälp av spegel och pincett. Hela familjen agerade hejaklack. Femtio kronor utbetalades i belöning.

Anledningen var att tanden varit halvlös länge och att den nya tanden var minst sagt på väg. Fast utan plats. Eftersom den gamla vägrade flytta på sig. Den nya växte envist fram, fast under och långt långt bakom liksom :(

Han tog tag i det. Och gick och la sig med ett stort hål i överkäken, femtio kronor rikare och med ett enormt självförtroende :)

Jag sover otroligt gott om nätterna. Vad är det för fel? Kan det vara en infektion? Jag vaknar inte av någonting. Inte när mobilen fick spel imorse vid femtiden. Maken skakade liv i mig men av mig själv hörde jag ingenting. Inte när katten spelar fotboll med en pingisgolv på nätterna heller. Jag hör nog. Men sover ändå.

I tisdags gick jag upp 05.20 för att springa 6,5 kilometer i skogen. Det åste ha varit ett annat virus? Och migränen samma eftermiddag hade säkert inget med det att göra utan utlöstes av dödstråkig kurs på jobbet samma dag. Eller?

I två dagar har jag hoppat över tänkta träningar. Igår cykelturen på gymmet. För då hade jag ju varit sån hjälte dagen innan. Behövde vila - det var inte mer än rätt och inte alls ett virus. Ikväll däremot när jag höll på att somna stående på tåget och jag bestämde mig för att hoppa över det inplanerade simpasset. Då började jag tänka på det där viruset igen. Kanske har jag fått en sjukdom. Ett virus - modell trött.

På jobbet är allting nyorganiserat och omorganiserat och kanske aningen för byråkratiskt. Samtidigt som det är ingen ordning alls. Jag vet inte helt vilka arbetsuppgifter som är mina. Eller varför. Men jag flyttar snart in i det absolut mest fantastiska rummet.

Där kan jag luta mig lite tillbaka i stolen, lyfta blicken och se Djurgårdsfärjan tuffa iväg, eller trötta kollegor komma stretandes i motbacken upp till kontoret. En skymt av Grönan och Kastellholmen har jag också. Då kan jag låta händerna dröja kvar på tangentbordet. Låta tankarna fara. Och bara sitta

Vad spelar arbetsuppgifterna för roll då?

En vanlig söndag

Upp i ottan (närmare nio). Fotbollsmatch för tio. Hela familjen kommer med och kollar. Han är målis och de andra vuxna tycker att han är jättebra och säger att han måste komma på alla träningar så att de slipper kalla in de andra medelmåttiga målisarna till match.

- Han har många sporter, säger jag. Och handbollsträningarna är roligare än fotbollsträningarna, varpå den andre vuxne talar om för min son att fotbollsproffs tjänar mer än handbollsproffs. I själva verket är det helt värdelöst att vara handbollsproffs....

PUCKO!

Sen byter vi fotbollsplan och ser åtta spela match. De vinner med 7-1. Åtta gör ett mål. Och jag bilr så glad för hans skull att jag vrålar rätt ut. Maken skrattar generat. Och tittar bort...

Väl hemma springer jag i skogen. Förhoppningsvis passerar jag en mil. Det tar 59 minuter i alla fall. Sen skjutsar jag tio och två kompisar till handbollsträningen. På vägen hem storhandlar jag på Willys. Väl hemma därifrån får jag ett utbrott på maken för att inte middagen står på bordet...Jag vet...men jag hade ju ätit nada efter springrundan :( Och han skyllde på att han skulle tina köttfärsen när han i själva verket hade suttit och spelat dataspel..

Efter spaghettin blir det så kväll. Fem och åtta somnar sött, precis lagom innan åtta återvänder från träningen. Då blir det läxförhör. Ett brev till sin idol ska man skriva. Vilken otroligt töntig läxa...Varför pratar man med barn om idoler? Borde man inte hellre säga förebild. Idol är det samma som någon att avguda för mig. Därför säger jag nej och ingen när tio undrar om min idol. Och sänker därmed läxans betydelse och resultatet blir ett slags ihoprafs...

Sen somnar tio. Och maken och jag ser Wallander på TV.

Imorgon måndag.

Ledig dag

Ledig. Maken har återvänt efter en hel vecka utomlands. Skönt att vara fler än jag som kan hjälpa till tandborstandet. Och vuxensällskap.

Idag är de stora grabbarna på innebandy. Fem och jag följde med in till stan för att köpa skor. Hela familjen lunchade på Pizza Hut, Götgatan. Kostnad: 415 kronor...

På pendeln träffade vi en alkoholiserad pratglad gammal man som oavbrutet upprepade för barnen att det var viktigt med mammor. För det är mammorna som bestämmer.

-Papporna betalar, men mammorna lagar mat och bestämmer slog han fast.

Barnen satt nervöst lyssnande men kommenterade när vi gått av tåget.

- Hos oss betalar båda, pappa lagar all mat och mamma städar, sa tio.

Jämlikt så det förslår...

Fem och jag gick och shoppade skor sen. Väl hemma slumrade jag en stund ute i solen. Med fleece och filt. Det är soligt men inte särskilt varmt.

Fem kommer ut och konverserar. Han har himla mycket intressant att berätta. Hela tiden pratar han. Om det ena och det andra. Idag kommer han in på olika yrkesgrupper och vad det är de egentligen gör.

- Poliser låser in tjuvar i fängelse men det kan inte ambulansen göra för ambulansen skjutsar in människorna till sjukhuset istället. Snickare bygger hus och dagisfröknar säger till om barnen retas eller slåss.

-Vad gör skolfröknar då ? undrar jag.

- Hmm, skolfröknar ...nej dom har jag faktiskt ingen aning om vad dom gör.

Allt roligt kostar pengar

-mamma jag vill ha glass från glassbilen idag, säger fem.

-det tråkiga är att jag inte har så mycket pengar, säger jag.

Jag räknar i plånboken och inser att jag har hundra kronor. Det är allt.

- Hundra kronor!! är ju jättemycket mamma, han fnittrar förtjust och gör stora ögon. Mycket glass tänker han nu att det blir.

-fast glass på glassbilen är ganska dyr glass, kontrar jag. En sån där påse vi brukar köpa kostar nog mer än hundra kronor.

Plötsligt mulnar han och ser jättebesviken ut.

-ÅÅhhhh, vad DÅLIGT! Att allt roligt kostar pengar!

Jaa, jag kunde inte sagt det bättre själv ;)

muskliga och skrynkliga ben

-Vilka stora ben du har, säger fem en dag när han ser mig utan långbyxor. -Muskliga, fortsätter han.

-Mmm, svarar jag och försöker att inte göra några egosänkande tolkningar.

- Dom är skrynkliga mamma, han tänker visst inte ge sig...för han upprepar,

- Jätteskrynkliga!

Att vara nummer tre

Fem har vinterfodrade skor. Ser ut som gympa, men har massor med ludd i. Och extra tjock sula. Det upptäckte vi idag. Efter två dagar med över 20 grader i luften.

Och efter en snabb rundkoll i hemmets alla vrår hittar vi inga mer vårliga som passar. Vi vet att det ligger ett par somriga i passlig storlek på vinden. Men vi har inte kommit dit än.

Det betyder att han får går med vinterskorna ( i alla fall höst) imorgon också.

Sen blir det ju kallare...

Åtta har spelat fotbollsturnering idag. jag tror inte att han vann något. I så fall var inte det viktigt. Allt hade varit jättekul. och varmt! Förstås. Fem var med. Och maken.

Själv fick jag lyxa till det med en halv dag ensam med tio. Som är stor.

Vi cyklade till simhallen. Tio simmade 650 meter. Och efter vila simmade han 150 till. Sen cyklade vi hem.

Då var tio så slut. Att han inte orkade äta.

Första gången jag varit i simhallen utan att behöva ta hand om någon. På tio år...

Sommar idag. Sommar. Varmt. För varmt. Alla (mina alltså) ungarna ville vara inne. Tio fick värmeslag (eller nåt) och verkade bara vilja grina. Och åtta grinade han med. Fem ville ligga i soffan och se film. Vaakum.

Absolut ville åtta cykla upp till skogen. Plötsligt. Vilket vi gjorde. Där cyklade jag dryga sex

kilometer. Efter att ha sprungit två backiga. Maken cyklade två mil. Fem och åtta låg på varsin stock. Och såg på himlen. Vaakum. Igen. Eller också var det härligt.

Kanske borde man göra mer av det själv. Lägga sig på rygg.

Och se på himlen.

Skitspel!

Vi har flyttat ner tios dator till vardagsrummet. Anledningen är att vi inte kunde säga nej när tio tjatade om spel med 16-årsgräns, som dessutom spelas över internet. Många kompisar har. Varför köper vi spel med 16-årsgräns till våra tioåriga söner? Jag fattar inte det själv.

Så nu sitter han här nere och spelar. Och jag har full koll. Vilket gör att jag får veta att man väljer vem man ska vara. Terrorrist eller antiterrorist. Sonen tror att han kan vara terrorist.

Sorry grabben, nu lägger sig mamman i spelet.

-Du får inte vara terrorist säger jag.

Han skrattar. - Men mamma!

- jag skämtar inte, du får börja om. Du får inte vara terrorist, upprepar jag.

Suck. Han stänger ner och försöker välja om. Pappan kommer och försöker hjälpa. Det visar sig omöjligt att vara antiterrorist. I alla fall på den här banan.

Skitspel!

Åtta har varit så låg hela vintern. Bara velat sitta inne. Ensam. Man har ju undrat.

Men nu är det tvärtom. Full fart absolut hela tiden. Har snickrat en stege i en tall idag. Rakt upp till himlen skulle han klättra. Så är det bandy på gatan och fotbollsträning. Han sitter aldrig still. Aldrig ensam. Glimt i ögat. Skämtar bort tillrättavisningar. Han fullständigt bubblar över av självdistans och humor.

Plötsligt tänker jag att det är våren och ljuset. Han behöver det. Kanske behöver han det lite mer än vi andra.