Jag var jättearg idag när jag insåg att jag skulle bli tvungen att åka och handla. Att handla och planera mat suger, för att använda ett vanligt förekommande ord här hemma.
Jag hade varit ensam hemma med fem och elva utan bil hela förmiddagen, tvättat kräkiga lakan, ordnat tvätt och fixat lunch av ingenting. När bilen anlänt skjutsade jag en sur elva till innebandyträningen. Och så till Willys.
Hara willys hata Willys hata Willys gick tankarna när jag fräste fram i den familjevänliga och sjusitsiga Forden. Här åker en, inte fullt så familjevänlig mamma...
Väl inne på Willys fick jag bara acceptera fakta. Jag var där. Och jag skulle handla.
- Jag gör det baklänges! tänkte jag plötsligt. Jag går den förb--tjatiga rundturen på Willys baklänges!
Vilken idé! Upprymd av insikten om min förmåga till nytänkande nästan studsade jag in i butiken.
Först cornflakesen, kaffet, pepparkaor och bröd. Mjölken, köttdisken, frysdisken, och så pålägget. Frukt och grönt som grädden på moset.
Visst var det liet motvals, det var det. Och några irriterade blickar försökte få mig att känna mig liten. Men icke. Jag mötte med rakryggad och triumferande blick!
-Ni kanske tror att jag gått vilse? att jag missuppfattat banan? Att jag har en skruv lös?
Men det har jag inte alls.
För jag handlar baklänges!