Tretton tyckte att julmaten var god. Supergod.

-Jäääj! utbrast han redan vid frukost. Idag får vi äta morotssmörja!

Och med det menade han farmors morotslåda. Den brukar vi ha varje år. Och tack tack, vi fick en i år också.

En annan favorit, var Saffranslaxen. Den gjorde jag för första gången. Succé ;) Efter julrestmiddag idag åker vi på bio. Då säger han det igen.

-När vi kommer hem ska jag äta lite julrester mmm!

Nu börjar det

Tusen tack till den. Som fick dagarna att gå. Detta omöjliga år.
Och tack. Vem det nu var som gav mig modet. Och styrkan.
Tusen tack. Alla ni. Som ringt, som pratat, som kramats, som visat att ni finns här. Nära. Även om jag inte alltid varit så närvarande själv.
Tack för all hjälp jag har fått. Med allt möjligt.
Tusen tack också för alla goda samtal. Alla fantastiska möten. För det som varit gott. För ljuspunkterna. För skratt. För gråt. För liv. Och livskraft. Och alla nya svindlande tankar.
Tack för tre underbara söner. Så kloka. Så duktiga. Så närvarande. Älskade ungar.
Tack tack. Jag har en familj. Tack.
Stort tack till den också som bestämde att året ska bestå av 365 dagar och att det, när dessa dagar passerat, ska påbörjas ett nytt.
Tack.

Jag är där nu.
Nu börjar det.

Nu kan barnen knäckreceptet utantill. Och eftersom det är så lätt att microkoka knäck. Så kokas det knäck mest hela tiden...efter behov liksom...

Efter att ha kokat knäck, gjort nåt slags kokosgodis och slängt ihop en saffranskaka med snart elva som assistent och snart åtta och tretton som ivriga påhejare/provsmakare kände jag att nerverna hade förflyttat sig till utanför kroppen. I princip.

Då säger snart elva:

- Mamma det är så himla kul att baka med dig. Du är så jättesnäll när du är i köket!

Träd i stugan

Så var det dags. Jullovet har börjat. Och vi måste skaffa den där granen, vilket nu alltså är gjort. Snart elva fick bestämma. Han tog den största.

- Den är för bred!, sa jag.

- Inte alls, sa tvärsäker ljuvlig unge. Tvärtom, den är perfekt!

Så kom det sig att jag idag har släpat nordens, i absolut särklass, no doubt lixom, största TRÄD uppför de tre trapporna och in i den lilla lyan med den vidsträckta utsikten.

Nu ser man dock knappt ut längre...eller inte skogen. För trädet. Om man säger så.

Jag tyckte att det var så otroligt himla bra sagt.... och jag blev så inspirerad att det tog inte ens en vecka förrän jag hade det på väggen. Snart åtta försöker läsa dom lite långa och krångliga orden.

-Det betyder att det är viktigt för människan att få vara som man är, säger jag. Fritt tolkat men ändå. Jag gillar den. Barnen gillar den. Den är lite kaxig. Tillåtande. Inspirerande. Uppfordrande.

Och är nu det första man ser när man kliver över tröskeln.

Hemma hos oss.

...och ikväll när dom kom var det bara kaos. Tills vi stängde av alla apparater. Och bara satte oss ner. Och pratade. Om allt som händer...med mammor och pappor och skilsmässor och eventuella nya mammor. Och allt det där. Och om hur det känns och hur det kan bli och inte bli..

Sen sänkte sig lugnet över dom 85 kvadraten. Så abslout.

Ändrar några planer. No big deal. Nu ska väl julefriden sänka sig.

Och ute snöar det som om det vore vinter. På riktigt ;)

och snart snart är 2009 över.

Det är visserligen grått ute. Men inne glimrar ljusen. Jag är bortbjuden på middag. Julklapparna är i princip klara. Och det är nystädat här. Jag har cyklat på motionscykeln. Jag trodde jag skulle svimma men ändå. Jag är på gång. Jag är glad. Och jag har bjudit in till min 40-årsfest. Alldeles på tok för många. Men ändå. Det blir kul. Jag har kanske ingen man. Men jag känner mig älskad.

Nu ska jag plocka ögonbrynen. Och måla naglarna svarta.

Det är underbart ljuvligt

...att inte behöva lämna ifån sig barnen ikväll. jag trodde det skulle kännas mastigt. Det är så mycket aktiviteter och behov hela tiden. Man hinner inte. Och även om man hinner. Så glömmer man...alltid nåt. Och jag är trött. Men det är bara jag som är det.

Arbetsveckan har varit mastig. Och morgnarna fyllda med syskonkonflikter. Det har inte gjort någon som helst skilnad att en av tre varit på läger i veckan.

Hela eftermiddagen idag har jag städat och fixat. Plockat ihop. Sorterat. Organiserat.

Och nu är det fint här. Så jag tycker vi kan gå och lägga oss. Och längta till frukost.

Men nu bygger sju och tio långa banor på de nystädade golven. Och legohus. Och bilar. Och grejer. Absolut överallt :/

Ungarna ska vara här i nästan två veckor. Och det känns bra. Att ha den runt sig. Sin familj.

Måndagsmorgonen blåste effektivt bort helg- och familjefriden....tyvärr. Det kändes som om jag deltog i en animerad film imorse när jag tvärnitade med bilen vid "avstjälpningsplatsen och öppnade dörrarna varpå ungarna ramlade ut och sen körde därifrån med en rivstart.

Det var inte riktigt så. Men det kändes så. Och vi hade bråkat. Om turordning i toakön, stövlar, skolväskor, nyttan av att slå på varann vid frukostbordet och...ja. Allt. I princip.

Och jag drog in allt! Månadspeng, datorspeltid och träninsskjuts.

Sen åkte jag till jobbet utan att bli sams. Klump i magen. Hela dagen.

Vid tre rusade jag hem. För att bli sams. Men ingen kom ihåg att vi att vi hade bråkat...

...lugn, skön, ljuvlig söndag.

-är hon våran låtsatsmamma nu?

Oj san...där var det nära att jag satte kaffet i halsen...På utsidan lugn dock.

- nääej, det skulle jag väl inte kalla det precis...hon har väl inte flyttat in?

-nej, men pappa har sagt att hon är vår låtsatsmamma nu (gulp) och att du är vår riktiga! (puh!)

- jaha, ja det är ju sant. Det bestämmer ni väl själva hur ni vill se på saken....försöker jag slingra mig.

- Ingen annan än du kan vara vår mamma fortsätter sju. Inte ens om du dör mamma, kan någon annan bli vår mamma!

-neej...du har absolut en poäng där älskling...

- Men om du dör mamma. Så är det ju bra att ha en låtsatsmamma!

Gulp.

Igen.

-Du är verkligen inte tjock mamma! utbrast sju idag. Och tillade...

fast du är väldigt väldigt skrynklig!

Thanx! snart 40....

Allt är som vanligt

...det finns liksom inget att skriva om. Det händer ingenting. Och det är väl det bästa just nu. Att det inte händer just någonting.

Städar och städar. Det är så himla gratis. Och därmed en sann njutning...

Städar balkongen och trycker in allt som inte ska stå ute om vintern i det redan proppfulla matförrådet. Som är närmast.

Det riktiga och ganska tomma förrrådet ligger flera våningar ner. Bakom diverse branddörrar och skyddsrumsvinklar. Aldrig i livet att jag går dit ner ensam. Ens mitt på dagen.

Ute är det strålande höst. När den är som bäst. Långpromenad i skogen blir det nu. Det kostar heller ingenting ;)

Uppsnurrat

- Jaha, nu har vi snurrat upp oss igen sa sju imorse. Och syftade på soluppgången.

somnar nu

...gonatt

flera kvällar i rad...

...har det varit så himla lugnt. Trevligt. Välstädat på nåt sätt.

Men ändå avslappnat. Som om vi har det bra. I skolan har tio lärt sig skillnaden mellan att ha en åsikt och att besitta fakta.

Och jag är inte säker på vad det här är. Men bra är det;)

Sju har fått sin första svenskaläxa. I instruktionen från fröken står det att de gått igenom begreppet synonym. Men när jag frågar sju så kommer han inte riktigt ihåg.

Vi frågar storebrorsorna säger jag. och frågar tio, som svarar glatt:

Nää! men jag vet vad anonym är!!

-Det vet jag också skriker tretton från sitt rum!

Vi fnissar. Och sju blir väldigt stolt. Över sin jättesvåra läxa.

Klockan 20.36 är allt bra

Idag har jag möblerat om hela dagen. Flyttat den ena saken från det ena hörnet till det andra. Och den andra saken från den andra hörnet till det ena. Det blev bra. Jättebra. Och jag känner mig nöjd. Jättenöjd.

Gardinerna åkte ner till exempel. Nu faller löven snart och då vill jag kunna njuta den milsvida utsikten. Och tio och sju fick en egen skrivbordshörna. Det behöver dom faktiskt. Sen fixade jag en brasa. Trots att jag inte har någon. Bättre att göra det bästa av det man har. Än att sura över det man inte har. Tänkte jag. Typ. eller nåt. Och nu dricker jag kaffe. Och här är lugnt och skönt. Alla verkar nöjda. Jag har det bra. Just nu känns det riktigt bra. Klockan är 20.36. Allt är bra.

Har haft en ljuvlig helg....

...på alla möjliga vis. Och kan nog ganska säkert säga att jag tog sommarens sista dopp idag.

...tänder ljus, serverar kvällsgröt. Och försöker tänka positivt.

...ställer in mig på... att inställa mig...och funderar inte längre på att ställa in

Dataförbud

Inget är väl så ljuvligt..

...som en svensk insjö i skymningen. Nattliga sensommarbad. Mmm...

45 minuter...

in på dag 14 inser jag att ungarna, min familj, själva huvudpoängen med allt. Flyttar ut ikväll. Kvar blir bara jag och katten.

Och imorgon ska jag gå till jobbet.

Semester dag 13...

...är en lördag vilket väl egentligen betyder att semestern är slut. För den här gången. Idag är en slappardag. Vi stannar hemma, äter Geisha och bakar kladdkaka.

Snart tretton har influensasymtom så det är lite sjukläge. Tre barn tjafsar framför datorn. Skriker på mamma i behov av medlingshjälp. Själv ligger jag på sängen och låtsats som om jag inte hör. Istället lyssnar jag på dagens sommarpratare i P1.

Så hann jag med det också i sommar. I alla fall en gång.

Semester dag 12

Semester dag 11

Snart tretton laddar för födelsedag

Semester dag 10

Känns som om

jag skulle kunna skriva världens längsta blogginlägg här. Men jag låter bli. Ni är härmed besparade.