Snart sju

är sju. och vi har firat hela kvällen. Med pizza. och av sju egenkomponerad tårta.

Sju är nöjd. Tio och tolv också tror jag.

Och dom vuxna har inte längre eller just nu. Några som helst problem att prata med varann.

Jag har köpt en lägenhet :O

Tänk om...

..man skulle ta och skaffa sig en Marshmallow fåtölj ;)

Helg...

...med tre idrottande barn är allt annat är synonymt med vila...

Sovmorgon idag visserligen. Om man kan kalla väckning strax efter åtta som sovmorgon. Och med tre barn så kan man nog det. Men det var bara snart sju som var vaken så tidigt. Tio sov till nio. Och tolv väckte jag strax efter...när jag insett att han just sovit över den första innebandymatchen...

Snart sju susade iväg med pappan till fotbollsträningen medans jag försökte få liv i tolv samtidigt som jag försökte nå innebandytränaren för att be om ursäkt ...upptaget. Han ringde väl runt.

"Här kommer världens mest pinsamma sms. Från världens mest slarviga mammma. Han kommer på matchen klockan elva. Om du kan skjutsa honom hem..."

Sen åker vi till Eskilstuna för att hämta den nyinköpta bilen. och varför jag köpte den där är en helt egen historia. Snart sju och tio är med. Men när vi ska hem är kidsen hungriga. Vilket leder till att vi hamnar på McDonalds. Och klockan är alldeles mycket mer än jag hade trott...

Jag måste ringa till pappan som just anlänt Stockholm efter att ha skjutsat oss till Eskilstuna.

-Jo, undrar...om du kan åka hem till huset. Och hjälpa tolv med lite mat nu efter innebandymatchen och innan handbollsmatchen som du lovat att skjutsa till...Jag hann inte fixa...

Vilket han gör. Utan att knota. Och jag undrar vad jag har gjort. För att förtjäna ett sånt otroligt bra samarbete mitt under en separation...

Äntligen blir det kväll. Och jag får ramla ihop i soffan en stund. med lördagsgodis som jag inte heller är säker på att jag har förtjänat.

Efter handbollsmatchen vill tolv ha mat. Igen. Vilket jag fixar. Innan jag baxar in sommardäcken i källaren.

Nu spelar alla nåt slags elektroniskt...och jag skulle bara kolla alla lagsidor. I hopp om att få kontroll över morgondagens alla träningar och matcher. Nåt kalas var det visst oxå..

Snipp snapp snut... snart är helgen slut :(

Kreativ insikt

T tyckte om mitt smycke. Det kommer från en liten butik som heter Kreativ insikt på Hornsgatan.

De har en fin hemsida som man kan beställa ifrån. Här.

Jag har en dejt :)

...utbrast jag glad idag. Varpå min arbetskamrat på andra sidan skärmen tittar upp.

-Redan??

-Med tio. Jag ska titta på hans handbollsträning för att sen ta sällskap hem. På tåget. Så vi hinner prata lite. Jag glädjer mig ;)

På vägen hem ringer jag snart sju. Som berättar om ett uppdrag han genomfört på skolan idag. Han har letat träd. Som har blad kvar. Och belönats med glass.

Tre pojkar. I mitt härta.

Allt blir bra

livets hemlighet: allt kommer att bli bra

The car

Jag ger upp. Orkar inte älta detta bilköp mer. Nästa vecka hämtar jag den här. Må den bli en trogen och pålitlig följeslagare. Under lång, lång tid...

och den trygga, stabila också...

Vi har kollat på några lägenheter. Bra att ha henne med. Jag går nämligen runt och känner med magen...medans hon funderar på var jag ska ha tvättkorgen och cykelhjälmarna...

Allt ska ju stämma ;) Och framförallt så ska ju det stora fina huset säljas också :(

Virvelvinden har åkt

Och nu sitter man här och undrar vad man gjort. För att förtjäna sånna vänner. Cellen känns trivsammare nu. När man haft lite sällskap.

Jag har packat

Imorgon flyttar jag ut för en vecka. Råtuff har veckan varit. Och jag har nog inte varit så stark och trygg för mina barn som jag skulle velat... Mycket känslor hardet varit. Kanske inte alltid så tydligt. Men under ytan. har det bubblat. Definitivt har det gjort det.

Men ändå. Jag står här. Upprätt. Och det betyder också att man är stark försöker jag tänka.

I helgen kommer gamla vänner och sover hos mig i särbolägenheten. (cellen) Imorgon en handlingskraftig virvelvind med bil. Vi ska åka och titta på en bil till mig. Hoppas hoppas att allt känns bra och att jag vill ha och allt det där. Jag som alltid sagt att jag inte behöver bil inser att jag behöver en nu. Ganska genast faktiskt.

På lördag kommer trygga, stabila Anna. Vi ska gå på några visningar. Mest för att känna hur det känns. Ta in reality...

På måndag ska jag träffa banken. Känns som om jag måste ta tag i det nu. Att få höra hur läget ser ut. Låg sömnlös inatt faktiskt. Och tänkte pengar...

Det blir lite stora problem så det var nästan en njutning att få koncentrera sig på packningen ikväll...och stöveldilemmat...Ska jag faktiskt bara ha två par stövlar med mig? På en hel vecka? Och om ja, vilka... Små bekymmer är också bekymmer. Men absolut mer lätthanterliga. I slutet på veckan är det konferens med hotellövernattning.

Det känns bra. En natt mindre i cellen...

Snart sju...

- Mamma! Du måste sminka dig!...du ser ju ut som ett ledset troll!

Vilket påminner mig om.....den här . och den här...och denna här ;)

...och undviker därmed att kommentera huruvida jag känner mig ledsen eller ej.

Snart sju spekulerar...igen

-mamma, kom och lek med lego

-nej inte nu. Kanske sen

-mamma, du vill aldrig leka med lego

- nej...jag har glömt hur man gör. För gammal...

- men mamma! Det är två år kvar tills du är för gammal!

kanske är det sant som en kollega sa att den viktigaste festen ska man ha när man fyller 39...för sen har man inget att fira längre...

Svårt att tro det men...snart sju verkar ju ha någon slags insikt om det hela...

Idag är snart tio

tio på riktigt! Och snart sju och jag har varit och handlat tårta ;)

Snart sju spekulerar...

- Visst är du bara trettioåtta mamma?

-Jo, några veckor till så...

- Men inte förtio väl??

- Inte riktigt än, nej

-Jag vill inte att du ska bli förtio....

-för att??

-Då blir du gammal och skrynklig!

Alltså...

Snart tio har fotbollsturnering imorgon. Han har lagt fram kläder, ringt och fixat skjuts, begärt väckning och fixat sin matsäck...Matsäcken fördelade han i tre lådor av olika storlek. Och ostsmörgåsen delade han i säkert tio små munsbitar:

- Det smakar bättre så mamma...

Okej...

Tolv kom hem från innebandyturnering i eftermiddag och ska på en ny imorgon bitti. Den gamla väskan har jag packat upp och rena matchkläder ligger nu på sängen. Hans tränare har skickat ett mejl där det står exakt vad man bör ta med sig, ha på sig och vad man bör äta och vid vilken tidpunkt. Ändå ser han helt frågande ut när jag frågar om han har packat klart.

-Jag vet inte riktigt vad jag ska packa mamma....

Jag läser mejlet från tränaren, pekar på kläderna som ligger på sängen, informerar om vid vilken tidpunkt pappa kommer med bilen imorgon bitti och frågar när han vill bli väckt.

..och försöker lämna rummet varpå han gallskriker:

Men MAMMA! Du måste HJÄLPA mig!!

Alltså...dom är båda mina. Och jag har uppfostrat dom ungefär likadant. Det har a.b.s.o.l.u.t ingen betydelse. Dom är som från två olika planeter. Två olika solsystem.

Jag väljer att lägga energin på att få tolv i säng. Kollar väskan och fixar matpacken. Han kommer vara sur vet jag. För att pastasalladen inte faller honom i smaken men jag menar...

Idag känns allt bättre mamma...

sa snart sju idag. Som balsam för mammasjälen...

Ikväll var snart sju väldigt ledsen. Och jag med. Trodde hjärtat skulle brista. När jag såg den lilla lilla kroppen. Så fylld av raseri. Och förtvivlan.

Förstås har han rätt tänkte jag. Att jag är den sämsta och dummaste mamman i världen. Efter ett sms till pappa; "Snart sju längtar" så spelade vi Fia. Men utan knuff.

Och sen små, men inte längre rultiga, armar runt min hals:

- förlåt mamma. Jag kände mig så himla ledsen...

Vem är det som ska säga förlåt...