2009-05-31

Nu har ju älskade ungar flyttat ut. Eller hem. Till sitt andra hem. Och jag tänkte att jag skulle åka till Ikea och köpa badrumshyllan Molger som jag så länge velat ha men som jag aldrig och av någon jättekonstig anledning aldrig köper när jag är där. Kan det vara för att den är så nära utgången? För att kundvagnen alltid är full när jag kommer dit?
Nu hade jag bestämt mig i alla fall. För barnen behöver lite egna hyllor i badrummet. Precis som tvättmedlet.
Men nu föll det sig så olyckligt att vagnen blev full idag också. Av en stor stol. Som knappt gick in i bilen. Och var ännu värre att bära upp för trapporna. Skruva ihop var däremot lätt. Men nu ser den gamla fotöljen helt fel ut. Så jag undrar om jag kanske måste sälja den...
Och fortfarande har jag ingen Molger :(

2009-05-26

Älskade älskade ungar!

2009-05-25

Kaotisk måndagmorgon

Imorse hann vi absolut ingenting. Dessutom var det bara röra och absolut alla blev osams. Om allt. Med alla. Och allt var absolut mitt fel. Eller den plötsliga sommardagen. Typ högsommarvarmt. Och jag var absolut för tjock för varenda somrigt plagg.
Tidplanen på morgonen tillåter inte en neurotisk vadskajaghapåmigidagdåstund. Absolut inte. Då blir varenda stökig sko i hallen,en försvunnen husnyckel eller en borttappad mobil på tok för mycket.
Ikväll har jag ställt skorna i små prydliga rader, tagit fram ryggsäckar, kollat var busskorten ligger, spanat in väderprognosen och lagt fram kläder.
Ny dag, nytt försök.

2009-05-24

Billig och bra söndag

Ny taktik idag. Sol ute och alldeles för mycket konflikter inne. Barnen fick välja uteaktivitet och väljer cykeltur. En lång.

Okej...sagt och gjort. Och faktiskt, efter den första kilometern ebbar syskonkonflikterna ut. Och tre pojkar trampar på. Uppför backar och nerför backar. Vi ser tåget, hälsar på hästarna i hagen, oroar oss för regnmoln, bär cyklarna över steniga stigar, lägger oss i gröngräset, äter medhavda bullar, spelar minigolf, äter glass, solar oss på bryggan, trampar hemåt, cyklar lite fel, böjar om, kollar kartan, kollar myrstackar, hälsar på korna och ser en fotbollsmatch innan vi landar hemma framför wiikonsolen.

Då först kommer spöregnet och syskonkonflikterna. Och till slut också köttbullar på bordet, en fantastisk regnbåge på himlen och sömnen. I sängen.


I det stora hela en fantastisk dag. Och jag tror inte att notan överskred 150 kronor...

Dyr och halvbra lördag

Idag har vi varit på bio och på McDonalds. Dessutom öppnade jag plånboken på Media Markt.
Sen var det relativt fri speltid på nya wiispelen.
Men ändå, tyckte jag att de hårda orden duggade ganska tätt mellan de tre bröderna.
Kan faktiskt verka som om det är sant. Att man inte kan köpa snälla barn för pengar...

2009-05-22

Ikväll är barnen hemma och enligt vad som verkar bli en otrevlig och olycklig rutin första kvällen hemma här. Så är sju genomarg. Jättelänge. Och läget känns mer än konfliktfyllt. Sen sänker sig lugnet. Och nu sitter dom och ritar, alla tre. Och man kan inte fatta att det är samma hem som för några timmar sen.
Så blir snart tretton arg på en penna som inte funkar och suckar:
-Jag får damp...
Då kommer det snustorrt från sju:
-Skulle inte tro det. Det är nog färdigdampat här hos mamma. På ett tag.


Tio har hittat på en gåta

Vad gör en elefant när han fastnar på ett löv?

Tänkvärt om kungen

Tio har en "ny peng som han visar ivrigt.
- Kolla mamma! Den är helt ny. Det står 2009 under gubben.
Han sticker upp kronan under näsan på mig varpå jag backar instinktivt. Jag är visserligen inte 40 men behöver trots allt lite avstånd om jag ska se någonting.
- Kolla, det står 2009 under gubben, upprepar han. Den är helt ny!
- ja, vad är det för gubbe då, undrar jag.
- ja, det är väl nån Gustav.
- Vilken Gustav?
- Ja, han var väl nån kung.
- Han var inte kung. han är kung, tillrättavisar jag.
- ja, ja, det är han som bestämmer alla lagar.
- nej, kungen bestämmer inga lagar. Han ...han är bara kung, säger jag.
- Ja, just ja, säger tio. Han bara skriver kontrakten.

2009-05-14

Drömöverlämning

Imorgon flyttar kidsen ut igen. Och på nåt sätt måste det ske en överlämning. Inget problem brukar det vara. Jag lämnar på skolan och pappan hämtar. Träningskläder packas ihop och fraktas över med bil. Av den ena eller den andra.
Så följer en rapport, via mejlen men ofta kompletterad via telefonen.
Men ikväll ringde pappan för att meddela att han nu köpt en cykel för pengarna jag fick när han köpte min cykel av mig. Så får jag cykeln levererad till dörren.
Och när pappan ändå är i farten skruvar han isär den kraschade datorn, plockar ur hårddisken och säger att han ska fixa en ny.
Sen äter vi middag. Hela familjen. Och barnen får prata om veckan som varit med mamma och pappa samtidigt. Det blir en trevlig middag. En familjemiddag. Med kaffe och efterrätt.
Sen tar pappan med sig väskorna med träningskläder hem. Ungarna ramlar i säng och mamman fastnar framför datorn.
Och imorgon lämnar jag. Sen tur och retur till jobbet för att landa tidigt. I soffan.
Barnen landar i pappans soffa när kvällen närmar sig. Överlämnat och klart. Odramatiskt. Trevligt.
Och jag tänker att vi har inte gjort allt fel. Det blev kanske inte som det var tänkt. Men vi har inte gjort allt fel.
Det här till exempel. var en perfekt överlämning.

2009-05-11

Osthyvelbehov

Tio var sur en kväll. Inte ikväll. Ikväll har barnen varit på sitt soligaste. Men en annan kväll. Var tio både hungrig och sur varpå han önskade sig en ostmacka.
Från köket hör jag honom muttra...
- Typiskt! Osthyveln är i disken! Det är det sämsta med hela den här skilsmässan. Bara en osthyvel! Man kan inte ha bara en osthyvel...Det är samma skit hos pappa!
Sen finns det dom som skulle vara hjälpta av ett myggnät, en filt eller ett rent glas vatten. Nu pågår Rädda Mammorna-kampanjen - Röda Korsets årliga vårkampanj med syfte att samla in pengar till kvinnor som drabbats av krig och konflikt. Passa på att ge genom att klicka här till höger.

2009-05-10

Osannolikt och helgalet men inte långtråkigt

Jo, en kort sväng in på område kaos ikväll också. Plötsligt och utan förvarning. (faktiskt minns jag inte orsaken)
Ljuvlig sju slår plötsligt om och blir arg. Jättearg. Kastar saker och sparkar i väggar. Snart snart går nåt sönder och snart snart kommer grannarna tänkte jag.
Men ändå. Jag tänker inte skrika eller kasta saker tillbaka. Never. Om jag vill att han ska vara lugn måste jag hålla mig lugn. Så jag håller mig lugn. Och hoppas att inget går sönder. Och att inga grannar kommer.
Och så blir det lugnt igen. Förlåt mamma, jag vill väldigt gärna sitta med vid bordet och äta middag. Och förlåt igen, jag ska städa upp efter mig.
Sen sätter tio på Caroline af Ugglas på stereon (för att muntra upp mamma) varpå tre söner börjar dansa och sjunga:
- hallå, hallå, jag vill bli älskad
- hallå, hallå, jag vill bli omtyckt
och jag tänker igen att grannarna kanske kommer nu. Och att mitt vardagsliv må vara helt osannolikt och helgalet men i alla fall inte långtråkigt.

2009-05-08

Barnen och jag har haft två konfliktfria dygn ;) Hallelujamoments till och med. Skriver ner det här. Så jag kan läsa det igen. När och ifall vi ramlar tillbaka till ruta ett.
Efter jobbet sprang jag dessutom dryga sex kilometer. Igen. Utan problem. Igen. Sen gjorde jag världens bästa hemmafixade pizza, sjönk ner i soffan. Bredvid kids och framför Rallybrudar. Sådär om filmen. men sällskapet var bra ;)

Sen åt vi kex, brieost och marmelad. På kidsens begäran. Nu sover två. Av tre. Och överhuvudtaget så skulle jag kunna citera sju från i onsdagskväll.
-Nu har vi det väl bra, mamma.
Jo. Just nu. Har vi det bra.

2009-05-06

Bakom små luckor finns energi

och det kan verka som att man måste ha i alla fall nån lucka stängd. Annars pyser allt bara ut. Nu har jag haft alla känsloluckor vidöpnna hela det senaste året egentligen. I synnerhet det sista halva. Och kroppen har varit helt matt. Inte tränat. Knappt har den orkat promenera. Och jobbenergin har också varit låg. Jag har gjort. Men halvhjärtat.
I måndags bestämde jag mig för att stänga känsloluckan. Och vips flödar energin ut ur springluckan. Jag springer. I skogen. Uppför backarna. Och behöver inte stanna på vägen.
Och på jobbet skriver jag de där eländiga minnesanteckningarna. Engagerar mig. Lite för mycket. Lite för snabbt. Men jag gör. Med ny energi.
Och ikväll var jag lugn som en filbunke. När sju kastade saker, låg i sängen och skrek att han hatade mamma och älskade pappa, hotade med att rymma och kastade ännu fler saker.
På insidan tappade jag fotfästet naturligtvis. Men på utsidan lugn. Och kvällen slutade på bästa sätt. Med värme och kärlek. Och en sju. Som berättade för sin mamma hur det är att vara sju. När mamman och pappan plötsligt bor på varsitt ställe.
Tur att jag sprungit färdigt då. För känsloluckan öppnade sig på vid gavel.
Igen. Och i kroppen blev jag matt.
Nu sängen. Imorgon är snart här.