Hemma ;) Och jättemysigt. Min flock. Mina små människor. Sina egna. Fast ändå mina. Hör till mig. Eller om det är det att jag hör till dom. Jag vet inte. Hör ihop.

Och om inget annat skulle lyckas bli rätt så är i alla fall det här. Det mest rätta. Och det bästa. Som jag nånsin gjort.

Tolv- det går upp och ner

Tolv är lite upp och ner. Lite störig faktiskt. Och väldigt snäll och charmig. Om vartannat. Och man vet aldrig riktigt hur det är...

Ibland får jag utbrott och utbrister:
-Tolv! Du är så...och så vet jag inte vad jag ska säga som beskriver bra utan att han ska bli supersur.

Men han fyller glatt i:

- Förpubertal menar du? Och så ler han stort.

Ikväll förhör jag honom på spanskaglosor...

Sen vill han bli nattad. Med vaggvisa. Trollmor...

Som mamma fattar man ingenting...

Sämst idag :(

Bland posten hittade jag ett brev från CSN. Över artontusen tycker dom att jag ska betala i år!

Ringde pappan ( som har betalat alla mina räkningar de senaste tio åren...) och frågade om det verkligen kunde stämma? Vilket det kunde.

Bröt nästan ihop och var tvungen att lägga på snabbt.

-Jaha, okej tack. Jo, tack. Jag vet att det hade varit lättare att dela. Hej då!

Det är ju inte det att jag går i konkurs precis. Men allt kändes plötsligt typ artontusen kronor tråkigare.

Så blundar jag. Stillar mig. Och tänker på det bästa idag....

Update

Fick ett mejl sen. Där pappan erbjöd sig att dela ändå. Februaribetalningen. Och det trots att vi ganska nyligen bestämt oss för att sluta dela om man säger så. Tack ;)

Bäst idag ;)

-Älskade mamma. Kom hit så jag får krama dig!

Slarvmaja?

Ikväll gräddar tio och jag pannkaka. Sju har beställt till matsäcken imorgon. Så vi har bestämt oss för att äta soppa och pannkaka ikväll. När vi ändå är i pannkaksgräddartagen liksom.

- Mamma. Vet du att pappa bakade bullar i helgen?

-Ja, jag hörde det. Vad gott:)

-Ja, dom blev jättefina. Inte som dina.

-Fniss, ja fast det är ju inte så konstigt för jag kan ju inte baka bullar.

-Mamma, vet du att han var väldigt noggrann!

-Ja, det kan jag tänka mig.

-Jo mamma. Pappa sa att du inte var så förtjust i att göra saker så noggrant...

Word!

Vi har nu bestämt oss för att skaffa en varsin spelkonsol...Det är nog lika bra...

Söndagsnöje

Lust att sortera strumpor? Någon?

Hämtar tidigt. Springer hem (till pendeln i alla fall) i inneskorna faktiskt ;) Upptäckte det för sent...

Vi lagar pizza som vi äter framför filmen, Förortsungar. Jag har inte sett den förut. Faktiskt. Ungarna har sett den flera gånger.

Sen spelar vi kort. Och så ligger alla i stora högar i soffan. Under täcken kollar vi lets dance. jag gör som vanligt, röstar på Carl-Jan...

Sen ligger dom i sina sängar. Tio först. Sen sju som säger att han har ont i magen och nog vill kräkas. Det går nog över om du får sova lite säger jag.

Sist tolv som också säger att han har ont i magen och vill kräkas. Sluta prata, sov bara. Säger jag nu. Aningen hårdare. Fast han kan ju inte veta att det är andra gången på bara en halvtimme. Som jag hör att någon vill kräkas.

Så nu lägger jag mig nog. Och hoppas att sömnen har den utlovade effekten.

Fredagkvällar är man ganska trött...

Skam

är en såndär grundläggande och otrevlig känsla. Som styr. Och påverkar. Har jag hört.

Och jag tror att det är någonting i närheten av det. Som jag känner. När jag möter gamla radhusgrannar på perrongen. Och reflexmässigt tittar ner. Eller bort.

Låtsats som om jag inte är jag. Utan någon annan. Någon annanstans.

Helt och rent. Men inte rätt.

Idag var sju och jag till tandläkaren. Sju hade jättefina tänder. Rena och hela. Inget hål ;) Däremot var det just inte en enda som satt där den skulle. Om jag förstod det hela rätt. Och inte var bettet rätt heller. Utan snett. Jättesnett...