Med gemensamma krafter har snart nio och jag målat en skidåkare. men vi åker absolut inga skidor.

Åhh

Det är så himla skööönt att vara leedig! Vi gör absolut INGENTING här. Och skyller på att snart nio har lite hosta...

Om det inte varit för hostan. Skulle vi självklart hittat på MASSOR med grejer!

De delar rum

...och jag har alltid tyckt att det varit lite halvbra. Halvfint. Inte fint alls. Fattigmansfult. Skilsmässofult.

För endast skilsmässobarn delar väl rum.

Men som nu. När jag hör två bröder prata därinne. I mörkret med en bokhylla mellan. Inget fniss. Inget bus. Bara prat. Samtal i mörkret två bröder emellan tänker jag att det är fint.

Kanske det finaste. Att ha en bror att viska hemligheter till. I mörkret. Om natten. När ingen annan hör. Jag hoppas den håller i sig. I vått och torrt. Genom tonårsliv och vuxenliv.

Närheten. Från ikväll.

Dagbok från Spanien, dag 7

"Nu har jag vaknat. Nu ska jag äta frukost. Nu solar jag. Nu ska jag gå in på flyget. Nu ska jag försöka sova. Nu landar jag. Nu ska jag ta mina väskor.

Gud vad kallt. Nu åker jag hem."

Dom är hemma. Solbrända, fräkniga och nöjda. Bra. Här är nu inte längre tomt men fortfarande lugnt. Vi har ätit julmat och är proppmätta. Om en stund blir det hemgjord glass. I väntan på den äter vi knäck. Ikväll blir det TV-kväll. Alla i en hög i soffan. Underbart blir det. Underbarast är det om fjorton också stannar hemma. Men det är nog för mycket begärt. Han längtar efter tjejen. Big love. Han åker nog dit. Underbart det också förstås.

Dom börjar bli stora och jag gör vad jag kan för att inte få panikkänslor.

Jul jul

Dags att tindra. Jag putsar lite och väldigt ytligt här i hemmet. Går lös på julskinkan och drar ihop en Jansson. Köttbullar vill dom helst ha köpta så det har jag handlat.

Säga vad man vill om julen 2010 men faktum är att det blir min bästa jul på tre år.

Drar

till Lindex.
Puhh...-20 ute och proppat med folk :(

Snö

Av planerna idag blev det ingenting eftersom tåget jag tänkt åka med var inställt. Gissningsvis på grund av...snö.

Och lite insnöat är det faktiskt.

Att göra ingenting

Ljuvliga ungar solar och badar på annan ort. I ett annat land. Med en annan familj. Så i ett par dagar har jag ägnat mig åt att göra ingenting. Somna på stället när jag behövt. Sovit över en bok med jämna mellanrum. Slumrat på sängen när tillfälle getts. Småsnarkat framför TV:n när ingen sett.

Att göra ingenting kan ibland vara en underbar syssla. Och det känns som lyx att ha tagit sig tid med det.

För dagen idag har jag lite planer dock.

Sammanfattningsvis

kan man väl säga att det är svårt att lägga sig i tid. När man sovit djupt i två timmar på eftermiddagen.

Då kan man sitta uppe flera timmar mitt i natten och tänka svindlande tankar. Eller lyssna på gammal men fortfarande svindlande musik. Med svindlande text.

Men vilken planet är det här?

Hela hösten har vi bråkat om läxorna. Jag och snart tolv. Snart tolv och pappan. Pappan och jag och snart tolv. Och igår hade vi ju ett riktigt familjeråd. Om vikten av att förbereda sig kvällen innan. Ta fram strumpor. Packa väskan. och allt det där.

Imorse river snart tolv fram ett papper och en röd bläckpenna och börjar skriva.

-Vad gör du? undrar jag

-Engelskaläxan!

-Men! vad är det för läxa då?

- Jag vet inte riktigt, glömde pappret i skolan...

-Men!! vad skriver du då?

-Lite allt möjligt. Jag improviserar!

Planet pubertet

I flera dagar har fjorton varit någon annanstans. Mentalt. Vilket har fått mitt mentala läge helt ur balans. Ja, vårt allas mentala läge faktiskt. Det tar på nervläget att leva med någon som inte är där. Liksom. Jag har försökt få till samtal. Korta, inte alls krävande. Det har varit ett försiktigt knack på dörren och UUUT! på något sätt...Totalt misslyckat kan man kalla det.

Och snart nio och snart tolv blir extra knasiga och uppvarvade av att ha en utomjording instängd i ett av rummen. Så de ligger barfota i sängen och pucklar på varandra istället för att leta efter strumpor. När jag står färdig med ytterkläderna på i hallen. Och konstaterar att vi måste lämna parkeringen. I den nedisade bilen. Om ungefär en halv minut. På morgonen. När jag är alldeles för trött för att diskutera.

Då blir jag sur. Trött. Irriterad. Och jättesvettig.

Så idag när jag kom hem var det spelförbud och samtalspåbud. Nu skulle det redas ut. Och fjorton var tvungen att lämna planet pubertet och prata med mig. Jag var både arg och målmedveten. Nu skulle alla prata.

-Jag vill börja prata säger fjorton då. Jag har tänkt på det här hela dagen och jag inser att jag har varit ganska otrevlig faktiskt.

Jag gapar. Kippar efter luft nästan. Hur..?

-Jag har behandlat dig som luft i flera dagar, fortssätter han och riktar sina blågröna rakt emot mig. Jag har behandlat dig som luft och det är inte schysst. Jag vill be om ursäkt och lovar att bättra mig.

Jag är fortfarande mållös. Och han är fortfarande här. På vår planet om man säger så.

Ibland. När jag vågar. Som precis nu. Är jag glad ända ner i tårna.

bilder från en ljuvlig vintersöndag

Ibland är det så stökigt här

Ungarna springer hit och dit, stoppar tvål på varandras tandborstar, fäller krokben och dåliga kommentarer. Efter en veckas tjatande och förmanande blir jag lite (!) sur och försöker reda ut det. Varför är det så stökigt? Hårt pressar jag. Tills jag får ett svar. Från snart tolv.

-Det är så himla svårt att vara lydig när man är med dig mamma för hela kroppen är full av en slags jippiekänsla!

Han satte punkt där. Kan jag tycka.