Freeeedag!

familj och sovmorgon lördag. Så bra alltså :)

Vad händer med en en ungdom som landar i ett excelark?

Idag lyssnade jag på den här mannen . Det var på alla sätt väldigt inspirerande. Och roligt.

Roligast var när han pratade om information. Hur vi förhåller oss till den och vad som händer i arbetslivet när en yngre generation tar vid...

Han sa: (ungefär)

Har ni sett en tonåring studera?

De skajpar, messar, är på facebook, lyssnar på musik och pluggar... Samtidigt! Det kanske inte är så bra teknik men det är så det går till.

Så vad händer då med denna ungdom när han landar i ett excelark?

Svar: Han mår inte bra. 

Hur som helst

Jag går. Framåt.

Ibland ramlar jag ner

i det där stora svarta. Där man bara simmar runt. Som i cirklar utan att veta vad som är upp och vad som ner. Och om det vill sig riktigt illa står någon där med foten. Och trycker ner. När man tror man är på väg upp.

Och det är svårt när denna fot tillhör någon man känner väl. Som med man delat allt. Det finaste. Har man delat. Det finaste har man gett. Det finaste har jag kvar. Men känslan att dela. Är borta.

Idag flyttade nio och tolv ut. Inte bara till pappan utan också till ett nytt ställe som ligger en bit bort. Nio var förtvivlad. Orolig. Ville inte vakna. Inte möta ny dag.

Då vill inte mamman heller mer. Och även om just denna röra inte beror på mig.

Så klibbar sig skulden över mig. Och skammen. Över att inte förmå beskydda bättre. Göra mer. Bättre. Hitta lösningar.

Barn ska vara glada. Och mammor med. Det har vi på något sätt förtjänat.

Femton är ljuvlig

och smart. Men han ägnar nästan ingen tid alls åt skolarbetet. faktiskt. Han gör små ryck. Och då blir det ganska bra. Men kortvarigt.

All sin vakna tid redigerar han film. Han redigerar och redigerar. Han är duktig. På just det.

Men hur ska det gå? Med allt.

Man kan också säga att

...hon befinner sig i solen!

Och han är underbart bra. Med barnen.

Tack.
Tack. Tack.

Tacksam.

Är jag.

Vi hinner bara gå av planet. Jag försvinner in på toa en kort stund. På vägen till bagagebandet. När jag kommer ut bubblar han av nyheter.

-Jag har tre spännande nyheter jag vill berätta!

Och så är det hela tiden. Har du läst att? Kolla nu har det här hänt! Men kolla här då! Och har du sett?

Han fungerar nästan som min alldeles egna omvärlsdbevakare. Och det är väldigt roligt. Att vara med en människa som är så intresserad av sin omvärld. Berikande. Spännande. Och direkt bra för det egna jaget.

Man är bara en liten del. Av det stora hela. Ju.

Och det finns så himla mycket att prata om.

Har du gjort läxan? Nej!

Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!

Har du ens tänkte göra läxan då? Kanske imorgon.

Det var det

Nu är man hemma igen.

När kidsen åkte somnade jag. I fjorton timmar. Vaknade sedan stel som en pinne. Förstås. Det tog ett par dagar och en naprapattid. Innan jag var tillbaka.

Och nu sitter jag här. Och ser knappt ut för allt spöregn. Med väskan packad.

Där ligger passet, migränmedicinen och sommarklänningarna. I Madrid just nu, 23 grader. Vid ankomst 33.


Bye bye! 

Idag flög världens finaste ungar till Turkiet. Av hela mitt hjärta hoppas jag att de får en underbar vecka ♥

Landet Melankoli

Och nu har dom åkt. Och mamman har flyttat in i landet Mittimellan. Här råder total stillhet. Tvärtyst. Är det i husets alla hörn.

Landet Melankoli. Här bor jag nu. I ett par timmar kanske.

Innan det tvärtysta flyttar ut och vanlig lugn och ro.

Flyttar in.

lööördag

Äntligen! Får man säga om den här. Veckan har varit så lång så lång och absolut ingenting har flutit på. Trötta barn. Trött mamma. Trött familj....sur familj...t
Retstickefamilj. En "jag skiter väl i läxa, träning och alla måsten familj. En tjatmamma. Och otrevlig stämning....skrik. Och bråk. Hela skolan full med lus. En svinkoppa. En stulen IPod touch och en vandaliserad cykel.

I guess you've got the picture....


Men idag. Är nio på Grönan. Femton sover efter nattlanande. Tolv " äger playstationet". och mamman tvättar. Och tvättar. Och tvättar igen.

Försöker packa lite. Ute skiner solen. Höstsol.

Och ikväll beger sig barnen mot Arlanda. För semester.

Välförtjänt. Precis i rätt tid.
Vi alla har förtjänat denna paus.

Och om bara några dagar. Flyger jag till Madrid.

S som i

Söndag
Städa
Snart
Semester
Spanien