Vi har vänt på dygnet. Totalt. Det är ju mitt fel. Såklart. För jag tycker om att sova på morgnarna. Men på kvällen, natten vill jag att dom ska sova. Som nu. Har dom precis lagt sig. Och då hinner jag bli grinig. Och nästan panikslagen. För att det känns som försent....

Tretton tyckte att julmaten var god. Supergod.

-Jäääj! utbrast han redan vid frukost. Idag får vi äta morotssmörja!

Och med det menade han farmors morotslåda. Den brukar vi ha varje år. Och tack tack, vi fick en i år också.

En annan favorit, var Saffranslaxen. Den gjorde jag för första gången. Succé ;) Efter julrestmiddag idag åker vi på bio. Då säger han det igen.

-När vi kommer hem ska jag äta lite julrester mmm!

Som att få medalj

Det är julafton

och jag har inte sovit än. Jag gör det nu. Går och lägger mig. Godnatt. Och God Jul!

Nu börjar det

Tusen tack till den. Som fick dagarna att gå. Detta omöjliga år.
Och tack. Vem det nu var som gav mig modet. Och styrkan.
Tusen tack. Alla ni. Som ringt, som pratat, som kramats, som visat att ni finns här. Nära. Även om jag inte alltid varit så närvarande själv.
Tack för all hjälp jag har fått. Med allt möjligt.
Tusen tack också för alla goda samtal. Alla fantastiska möten. För det som varit gott. För ljuspunkterna. För skratt. För gråt. För liv. Och livskraft. Och alla nya svindlande tankar.
Tack för tre underbara söner. Så kloka. Så duktiga. Så närvarande. Älskade ungar.
Tack tack. Jag har en familj. Tack.
Stort tack till den också som bestämde att året ska bestå av 365 dagar och att det, när dessa dagar passerat, ska påbörjas ett nytt.
Tack.

Jag är där nu.
Nu börjar det.

Idag har jag demonstrerat tyngdens betydelse för tefatsfart. Jag åkte snabbare än absolut alla barn i hela backen ;)

Nu kan barnen knäckreceptet utantill. Och eftersom det är så lätt att microkoka knäck. Så kokas det knäck mest hela tiden...efter behov liksom...

Efter att ha kokat knäck, gjort nåt slags kokosgodis och slängt ihop en saffranskaka med snart elva som assistent och snart åtta och tretton som ivriga påhejare/provsmakare kände jag att nerverna hade förflyttat sig till utanför kroppen. I princip.

Då säger snart elva:

- Mamma det är så himla kul att baka med dig. Du är så jättesnäll när du är i köket!