Dessutom

är maskinparken utökad. Det innebär frihet och hundraprocentig glädje. Rakt igenom.

Goda gärningar

Förutom att jag serverat hamburgare till middag och planerar glass till kvällsmat så har jag utfört två goda gärningar idag.

Imorse köpte jag en "Situation Stockholm" av en kvinna som blev så glad att vi båda började gråta. Och när jag kom hem bar jag upp grannens alla tunga matkassar.

Sa ju det! Generös och inte snål :)

Tolv

...har fått tandställning i dag. Som en sann hjälte var han på innebandyträning. Men nu är han blek om nosen faktiskt. Och har jätteont :(

Tur tur. Att han har hemstudiedag imorgon.

Skolan har ringt. Om elva förstås. Han hade , i maskopi med en annan kille, satt krokben för en tjej när hon gick förbi. Eller egentligen var det den andra killen som satt ut benet, han stod gömd bakom dörren. Elva höll vakt och fällde det benutlösande ordet: NU! när hon gick förbi. I precis rätt tid.

Det får fröken att ringa maken på arbetstid. För att rapportera liksom. Att nu är måttet rågat.

- Det var bra att du ringde sa maken. Elva har nämligen klagat väldigt mycket på dig också. Vi, min fru och jag vill gärna ha ett möte!

????

Frun, ( det måste vara mig han menar!! har aldrig blivit kallad "min fru" av maken tidigare) är i chock! Men glad. Härligt! Vad modigt!

Nu är det slut med att bara tacksamt ta emot klagomål på en av världens mest ljuvliga ungar. Nu ska vi prata. Om frökens fel och brister.

Om varför elva alltid upplever att han får skulden utan att han varit där. Om varför elva upplever att han aldrig får svara på lektionerna, inte ens om det bara är han som räcker upp handen. Om varför elva får höra att han pratar för högt när han ska läsa högt för klassen. Om varför elva tycker...listan är låååång.

Enough is enough! Yes! Där satt den ;)

Nästa vecka blir en lite körig vecka. Heltidsarbetande ensamstående mamma utan motordrivet fordon hela veckan. Bästa angreppssättet är att attackera friskt med planering vilket jag gör nu så här efter frukost.

Måndag: Utvecklingssamtal med åtta och hans fröken. Tio och åtta har fotbollsträning. Samma tid, samma plats som tur är. Vi äter Köttbullar, potatis och brunsås.

Tisdag: Har jag i ett svagt ögonblick lovat fem att följa med mig till jobbet. Detta vid ett gråtanfall i lämningsögonblicket på dagis förra veckan. På kvällen börjar fem på knattefotboll. Jag försöker att inte prata om det men han vägrar glömma. Vi äter snabblagad pizzakorv.

Onsdag: Tio ska på skolutflykt och jag får inte missa att packa matsäck. På kvällen fotbollsträning igen. Nu för tio och åtta. Vi äter iItaliensk mandelfisk.

Torsdag: är det faktiskt ingen träning alls. Handbollen har precis gett upp för säsongen :) Till middag blir det Pasta med gräddkokta grönsaker .

Fredag: Förmodligen blir det fredag den här veckan också även om det känns långt dit. På fredag slänger jag ihop en hemgjord pizza. Med kronärtskockor på. I alla fall på mitt hörn ;) Ikväll dyker dessutom maken upp. Om än sent förmodligen.

Nu åker jag och handlar. Så är det gjort.

Stor uppståndelse ikväll

Åtta drog ut en inte särskilt lös tand med hjälp av spegel och pincett. Hela familjen agerade hejaklack. Femtio kronor utbetalades i belöning.

Anledningen var att tanden varit halvlös länge och att den nya tanden var minst sagt på väg. Fast utan plats. Eftersom den gamla vägrade flytta på sig. Den nya växte envist fram, fast under och långt långt bakom liksom :(

Han tog tag i det. Och gick och la sig med ett stort hål i överkäken, femtio kronor rikare och med ett enormt självförtroende :)

Tandregleringen tur och retur

Hämtade barnen tidigt idag. Tio skulle till tandregleringen på eftermiddagen och maken var på hemligt uppdrag. Ingen bil, ingen make, ingen barnvakt, ingen hjälp.

Hämtade alltså tidigt. Först fem, sen åtta och slutligen tio. Tåget till tandläkaren, som var försenad. Lång väntan i väntrummet med tre eftermiddagshungriga och eftermiddagströtta bröder. Det blir lite slagsmål, det blir det. Men ganska bra tycker jag att det går. En timme senare är vi på väg hem. Tio spelar innebandy hela vägen till tåget. Folk blir irriterade men han märker ingenting. Han "zorrar" vilket betyder att han lägger bollen i "gropen" på sin specialzorroklubba och svingar klubban hejvilt. Medans bollen ligger kvar i gropen.

Vi missar tåget precis. Det är minus två ute och jag fryser.

På vägen hem gnäller samtliga. På varandra. På vädret. På att dom är hungriga. På att det är långt. Väl hemma serverar jag korv och makaroner. Alla är nöjda och vi känner oss så himla bra som genomförde tandregleringsbesöket trots allt. Tio har fått gummipluppar mellan tänderna. Som skaver. Han klagar. Men vi andra är nöjda. Åtta försöker trösta:

- Det går över om någon vecka, var inte sur. Varpå tio blir ännu surare. Själv sväljer jag informationen om att from now on blir det bara värre. Du är inte färdig med tandregleringen på flera år, älskling.

Efter förhör om vikingatiden och läsförståelseläxa går tio och lägger sig. Äntligen är det vuxenkväll. Maken kommer hem. Jag sätter på en kopp te.

Då står tio i trappan. Med gummiplupp i handen.

- Den ramlade ut.

-Pappa har gjort en smart sak med strumporna, mamma.

-??

Tio visar genom att vika ner den ena strumpkanten. Där skymtar en liten vit tråd. Ditsydd av någon som fått spader av att sortera enfärgade svarta strumpor av varierande storlek.

- så vet jag att det är mina! Tio triumferar.

Jag ser på maken, som visserligen ser lite generad ut men, ja, jo det stämmer.

Nu himlar jag med ögonen. Tacksam. Men himlande.

-Det här måste jag blogga om, säger jag.