Förälskelse

Jag blev helt kär idag. I killen som cyklade med mig hem.

Han var ganska liten. Men kaxig. Halvlångt rödlätt hår under vinröd hjälm med taggtrådsmönster. Svart cykel. Byxor med vinröda revärer.

Han svävar fram på cykeln. Med ett stort leende som lyser upp hela ansiktet. Några fräknar från sommaren har dröjt sig kvar. Trots att leendet är stort är framtänderna ännu lite för stora. Aningen sneda.

Han skrattar.

Han är sju år.

Min unge

.

Arga färger

-Jag vill ha den röda tröjan! säger sju bestämt.

- Jag gillar arga färger!

mamma till en

Morgonträningen på lördagsmorgonen tog jag mig an. Sju och jag kraschar ofta. Och sällan tar jag mig tid till att reparera. Bara han och jag. Mellanbarn är han. Och i kläm är hans plats. Alltför ofta.

I lördags tog vi en tur på köpcenter i alla fall. Efter träningen då förstås. Som guldmedlem på HM hade jag över 600 kronor i bonuscheckar att handla för ;) och dessutom en och annan rabattkupong. Vi shoppade loss helt enkelt och intog lunch på café. Bara vi två.

Ljuvligt ibland. Att vara mamma till bara en.

Inget får hända, inget får hända. Vi lever i en glasbubbla. Allt kan gå sönder. Så fort.

Igår blev Vilde påkörd. Hon gömmer sig bakom bilarna. Och vägrar flytta sig. Vi brukar titta. Men igår. Blev hon påkörd. Bilar är hårda. Små ljuvliga katter är mjuka. Så mjuka.

Vi for i ilfart till djursjukhuset. Livlös låg hon i min famn. Livlös. Maken körde mot rött. Jag lät honom. Men jag visste. Att hon var borta.

Sen kommer djurdoktorn. Som inte hör några hjärtljud. Och inte hittar några reflexer. Livlös. Utan liv. Utan hjärtljud. Utan reflexer.

-Hon är borta. Det finns inget vi kan göra.

Vi ser på henne. Så fridfull ligger hon där. Ännu varm. Lurvig, mjuk. Vi stryker henne. Ser på varann.

-Det gick så fort sa maken. Plötsligt har allt förändrats.

-Tänk om man skulle mista ett barn...