så skriver jag inte så mycket längre. Har annat som jag ruvar på.
Vi trivs i huset. Inte nödvändigtvis med varandra alltid. Men med huset. Mycket bra är huset. Det bästa.
Varje helg har det fyllts med folk. Och det gör typ ingen skillnad. Alla får plats. Och det är alltid en toa ledig. Eller en stol. I ett hörn av nåt slag. Att gå undan till.
Jag har fyllt 38. Och fått en avancerad cykel med många piffiga program. Jag behöver inga program. Jag cyklar ett och samma. Nästan varje dag. Lite olika länge bara. Jag inbillar mig att cyklandet funkar som motvikt mot eftergivenhet och fallna frestelser...Jag vet inte om det stämmer eftersom jag g(l)ömt vågen.
Jag går på sjukgymnastik för min trasiga nacke. Jag hoppas och tror att den blir frisk snart. Men det blir ingen
halvvasa. Den hinner inte fixas till dess. Noway. Jag börjar i
Motala. med 15 mil. På cykel.
Jag har bestämt mig för att
skaffa hund . Jag har lite motgång där. Eftersom ingen annan än jag är av uppfattningen att flocken behöver fler medlemmar. Och det är ju lite att ordna, också utöver själva övertygandet...som kortare arbetstid, bättre ekonomi, mindre reslust och hemmakontor. Men I'm working on it.
What else?
Inte mycket. Allt är som vanligt. Stressigt, härligt, seriöst, tokroligt och kaotiskt. As usual- men ändå inte.
För jag är här. Jag har bestämt mig för att vara här. Och inte vika undan.