2009-12-25

Tretton tyckte att julmaten var god. Supergod.
-Jäääj! utbrast han redan vid frukost. Idag får vi äta morotssmörja!
Och med det menade han farmors morotslåda. Den brukar vi ha varje år. Och tack tack, vi fick en i år också.
En annan favorit, var Saffranslaxen. Den gjorde jag för första gången. Succé ;) Efter julrestmiddag idag åker vi på bio. Då säger han det igen.
-När vi kommer hem ska jag äta lite julrester mmm!

2009-12-23

Nu börjar det

Tusen tack till den. Som fick dagarna att gå. Detta omöjliga år.
Och tack. Vem det nu var som gav mig modet. Och styrkan.
Tusen tack. Alla ni. Som ringt, som pratat, som kramats, som visat att ni finns här. Nära. Även om jag inte alltid varit så närvarande själv.
Tack för all hjälp jag har fått. Med allt möjligt.
Tusen tack också för alla goda samtal. Alla fantastiska möten. För det som varit gott. För ljuspunkterna. För skratt. För gråt. För liv. Och livskraft. Och alla nya svindlande tankar.
Tack för tre underbara söner. Så kloka. Så duktiga. Så närvarande. Älskade ungar.
Tack tack. Jag har en familj. Tack.
Stort tack till den också som bestämde att året ska bestå av 365 dagar och att det, när dessa dagar passerat, ska påbörjas ett nytt.
Tack.

Jag är där nu.
Nu börjar det.

2009-12-20

Nu kan barnen knäckreceptet utantill. Och eftersom det är så lätt att microkoka knäck. Så kokas det knäck mest hela tiden...efter behov liksom...

2009-12-19

Efter att ha kokat knäck, gjort nåt slags kokosgodis och slängt ihop en saffranskaka med snart elva som assistent och snart åtta och tretton som ivriga påhejare/provsmakare kände jag att nerverna hade förflyttat sig till utanför kroppen. I princip.
Då säger snart elva:
- Mamma det är så himla kul att baka med dig. Du är så jättesnäll när du är i köket!

Träd i stugan

Så var det dags. Jullovet har börjat. Och vi måste skaffa den där granen, vilket nu alltså är gjort. Snart elva fick bestämma. Han tog den största.
- Den är för bred!, sa jag.
- Inte alls, sa tvärsäker ljuvlig unge. Tvärtom, den är perfekt!
Så kom det sig att jag idag har släpat nordens, i absolut särklass, no doubt lixom, största TRÄD uppför de tre trapporna och in i den lilla lyan med den vidsträckta utsikten.
Nu ser man dock knappt ut längre...eller inte skogen. För trädet. Om man säger så.

Jag tyckte att det var så otroligt himla bra sagt.... och jag blev så inspirerad att det tog inte ens en vecka förrän jag hade det på väggen. Snart åtta försöker läsa dom lite långa och krångliga orden.
-Det betyder att det är viktigt för människan att få vara som man är, säger jag. Fritt tolkat men ändå. Jag gillar den. Barnen gillar den. Den är lite kaxig. Tillåtande. Inspirerande. Uppfordrande.
Och är nu det första man ser när man kliver över tröskeln.
Hemma hos oss.
Blockcitat
...och ikväll när dom kom var det bara kaos. Tills vi stängde av alla apparater. Och bara satte oss ner. Och pratade. Om allt som händer...med mammor och pappor och skilsmässor och eventuella nya mammor. Och allt det där. Och om hur det känns och hur det kan bli och inte bli..
Sen sänkte sig lugnet över dom 85 kvadraten. Så abslout.

2009-12-15

Ändrar några planer. No big deal. Nu ska väl julefriden sänka sig.
Och ute snöar det som om det vore vinter. På riktigt ;)
och snart snart är 2009 över.

2009-12-05

Det är visserligen grått ute. Men inne glimrar ljusen. Jag är bortbjuden på middag. Julklapparna är i princip klara. Och det är nystädat här. Jag har cyklat på motionscykeln. Jag trodde jag skulle svimma men ändå. Jag är på gång. Jag är glad. Och jag har bjudit in till min 40-årsfest. Alldeles på tok för många. Men ändå. Det blir kul. Jag har kanske ingen man. Men jag känner mig älskad.
Nu ska jag plocka ögonbrynen. Och måla naglarna svarta.