På morgnarna går jag gärna omvägar. Förbi trånga bakgator där fiken har börjat ställa ut sina utemöbler eller pallar eller annat som anses fungera som sittdon.

Det är brokigt, lite rörigt och fullständigt intagande. Bagerierna säljer redan bröd och doften ringlar sig i vrårna mellan husen. Mina fötter trampar mjukt på de gamla och knöliga kullerstenarna.

De ligger på gångvägen genom Maria kyrkogård.

Här vilar de som redan levt.

Men den som lever finner också vila här.

Någon gång går jag över puckeln. Långsamt strosande med blicken fäst vid fönstren. Här finns roliga grejor, tavlor och vackra prylar eller andra smycken.

Ibland ser jag Djurgårdsfärjan anlända eller Birka Princess.

Bråttom har jag nästan aldrig på morgnarna. Här är andrum.

Hemåt rusar jag mer. Efter en dag i stan måste jag plötsligt hem för att andas. Snusa i grusiga hår och kyssa snoriga kinder. Steka korv och massera små trötta fötter. Värma nerkylda sinnen.

Och själv bli varm.


------------------------------------------------------------