Jag fick ut honom ur huset i alla fall. Med regnställ på. Och ägnade sen en stund åt att hjälpa fyra på med kläderna samtidigt som jag försökte hålla retsam sju borta. (ja, jag har börjat hjälpa fyra med kläderna igen...)
Då ringer det på dörren. Utanför står nu inte alls sura nio. Håret har fallit bort från ögonen och han blinkar glatt.
- Har ni borstat tänderna?
- ja, svarar jag irriterat. Och?
-Smakade det konstigt?
- jaaa, säger jag igen för det stämmer. När jag tänker efter har jag haft en knepig smak i munnen hela morgonen.
- Jag satte tvål på era tandborstar :)
Han vänder ryggen till. Borta. Jag står kvar. Gapar...
- What?????
Förlåt förlåt du där uppe om du finns.
Förlåt för att jag:
- har dåligt morgonhumör
- saknar humor
- under vissa korta stunder inte förmår känna glädje och tacksamhet för mina barn...
-----------------------------------------------------------
1 kommentar:
Jeg lo så tårene rant i går kveld med min mann, han fikk høre om den practikal joken! Han er bare så søt, syns jeg ser han med det lure smilet!
Skicka en kommentar