Jag låser in mig

Måndag morgon och det är fullständigt kaos här hemma. Finrumsbordet väller över av tvätt, ren men o-ordnad. Ouppackade resväskor på golvet. Tvättstugan full med kattgrus och resten av huset fullt av annat grus. Ute hänger ren tvätt sedan i lördags. Ren men urblöt. Eftersom det regnar ute.

Åtta är hysterisk, för han är säker på at någon av oss andra har stulit ett par byxor ur hans garderob. Han skriker och är tvärarg. Trött. Vill inte ha frukost.

- jaa, jag vet inte riktigt var dina byxor har tagit vägen, säger jag förvirrat. Men vi har inte stulit dom.

-Var är mina gummistövlar tro... fem står i hallen och mumlar för sig själv.

-Någon som sett mina husnycklar? Jag behöver pengar till melliskort! Nu är det tio som vrålar.

Då låser jag in mig på toa en stund. Och plockar ögonbrynen.

På önskelistan nu

Nu har jag sovit, lunchat nybakad baguette med brie, basilika och avocado på solig altan.

Det enda man önskar sig nu är att makens tenta ska vara överstådd.

Så man får lugn och ro.

Fredagkväll. Den här veckan har jag arbetat 60 timmar.

Och inte gjort en enda armhävning...

Malmö by night

Här sitter jag på ett hotellrum i Malmö. Utanför är det sommar men det märker inte jag för det tilldelade rummet är fönsterlöst likt en bunker. Dessutom ramlar det ner en grej från väggen varje gång jag spolar, duschgolvet lutar åt fel håll så allt vatten rinner ut i hallen när jag duschar och duschslangen läcker så det sprutar vatten åt alla håll när man ska försöka fräscha till sig....

Väldigt flashigt det här. Att vara på tjänsteresa...

Här finns två tröstande faktorer.

• Trådlöst internet på rummet
• Butiker runt hörnet

Jag går ut en stund nu innan solen går ner. Sen blir det kvällsjobb i bunkern.

Kungsholmen runt var en sann mara. Inte halv utan hel. Som det kändes. I samma stund jag passerade 20km-skylten blev benen som bly och varje steg framåt lika med omöjligt.

Depression. Jag fick gå. Det fanns inte annat. Några meter, sen försökte jag igen. Då dyker tio upp med sina kompisar. Som räddande änglar.

-Kom igen, Gunilla! vrålar dom.

Och sen springer dom med mig i mål. Precis som jag gjorde med åtta på Lidingöloppets knattelopp i somras.

Hemma bjuder jag besök på kaffe och bullar och fixar middag.

Sen går jag och lägger mig. Helt slut.

När man läser sånt här blir man både krontokig och helt vansinnig på en gång.

Dukat för bullkalas

Igår när jag var ledig hade jag jättetrevligt fikabesök. En stund satt vi på baksidan och jag insåg att jag knappt har satt min fot där den här våren. Det stod någon stol där. Det var allt. Omysigt.

Idag väntas nytt besök och jag har rivit ut en del sommarmysprylar.

Dukat för bullkalas ;)

TV-kväll i tios smak

-Åh, vilken skön TV-kväll, utbrister tio och sjunker ner i soffan.

-Tre bra program i rad, Saras kök, Svenska slag och Planet earth ;)

Idag är det röd dag. Maken panikjobbar men ikväll äter vi Tagliatelle och fläskfilé. Imorgonkväll måste vi pastaladda så vi äter pastagratäng med skinka. En sann favorit i vår familj.

På söndag alternativt lördag middag äter vi kyckling (som vanligt). Eller korv med bröd....Vi tar det som kommer. Nu ska jag leta reda på köksbänken, handla och sen LEDIG.

Viktminskningstips

Kom med mejlen idag. Från en god, god norsk vän ;)

Han är komplett :)

Utvecklingsamtal för fem igår. Det sista för den här terminen. Utvecklingsamtalet alltså. Tio har ju haft samma utvecklingsplan sedan 2002 när han började skolan.

• sitta mera still
• inte störa andra
• inte trängas
• osv

Att han är otroligt smart och ligger först i flera ämnen är det ingen som säger så mycket om. Eller vilka kunskapsmål han bör sätta.

Åtta däremot får tydliga kunskapsmål. Förbättra sig från LUS 9 till LUS 12 innan jul till exempel.

Barn är olika. Men det är fröknar också.

Så var det alltså fems tur idag. Förra tillfället hoppade jag över får jag erkänna. På grund av både tidsbrist och behovsbrist. Jag såg inte helt poängen. Därför var kanske motivationen extra hög när jag hastade in på dagis igår kväll. Direkt från jobbet och utan middag.

Fröknarna sitter lugnt på varsin stol.

-Vi har tänkt länge säger de. Och sen berättar de allt vad han är duktig på:

• klä på sig
• berätta
• säga ifrån
• lyssna
• förstå när det är allvar
• leka ute
• leka inne
• rita
• klippa
• skapa i olika material
• vara en god kamrat
• förstå regler

Som sagt, fortsätter de, vi har verkligen tänkt länge. Och ansträngt oss för att komma på vad han skulle kunna bli bättre på. Men det finns ingenting. Han är världens mesta karamell.

Perfekt. Komplett.

Tell me something I didn'nt know...

Två och en halv mil på makens racercykel idag. Och clips på fötterna.

Jag var jätterädd.

• För att glömma bort "koppla-urclipset-tricket" när jag skulle stanna.
• För att krocka
• För att få skavsår i rumpan
• För att få punka
• För att någon jag känner skulle se mig....cyklandes med pantalonger med blöjbyxor utanpå. Och Kalle-Anka fötter (makens två nummer för stora cykelskor.)

Dom där bäbisarna man fick- man förstod inte riktigt att det var riktiga små människor.

Och nu när man omger sig med de där ljuvliga och riktiga små människorna -förstår man inte riktigt att det var dom som var de där bäbisarna ...

Jag tror på The Ark. Jag gör det :)

Självskryt igen...

Vill bara notera här att jag, trots att maken är bortrest har tränat två gånger redan den här veckan.

På gymmet förstås. Och cykeln. Vet inte hur effektivt det är men det känns effektivt att tokintervallcykla i en halvtimme på den där cykeln. Man blir svett och får en rejäl pulshöjning i alla fall.

Till helgen måste jag försöka komma mig ut och cykla på den riktiga cykeln. Vilken det nu blir.

Mera ljus - sa Bodil

"Eftersom jag inte tänker dö så kommer det inte att finnas några sista ord att citera efter mig. Bara dessa upprepade pågående ord: Mera ljus."

Här, i Bodil Malmstens blogg, kan man läsa hela underbara inlägget.

Det händer konstiga saker mitt i natten

jag lägger mig först, säger fem. Sen åtta. Sen tio och sist du mamma.

-mm, fast om pappa vore hemma så skulle han lägga sig sist, säger jag.

Ja, fem håller med.

-För pappa sitter uppe hela nätterna och ser på film och äter upp all glass och gör en massa konstiga saker!

Hopplös läxa

Åtta är sur ikväll.

-Hur kan man ge en sån hopplös läxa till barn? frågar han sig. Och lägger till, och till en kille dessutom!

Han muttrar för sig själv.

-Jaja om man bara gör den så är det snart över. Om man får den gjord så är det över.

Så går han igång. Uppgiften lyder:

"Rita och måla någon du tycker om". Han skriver:

Jag tycker om Mamma.

Jag tycker om mig själv.

Jag tycker om min katt som heter Muskot.

Jag tycker om min pappa.

Jag tycker om min storebror.

Jag tycker om mitt hus.

Jag tycker om fem

Jag tycker om mitt rum.

Njurbäckeninflammation

Många tittar in här när de söker på Njurbäckeninflammation.

Varssegoda, alla njurbäckeninflammationsintresserade.

Här kan man läsa bra, kvalitetsäkrad och ickekomersiell information ;)

Nu har byxorna från La Redoute kommit. Jättebra, men jättetrånga i midjan. Kräver egentligen två kilo minus. Ska man behålla sånt? Flytta knappen kanske...

Det kom ett linne också som jag köpte efter att ha kollat värsta modebloggen ;)

Nästa vecka blir en lite körig vecka. Heltidsarbetande ensamstående mamma utan motordrivet fordon hela veckan. Bästa angreppssättet är att attackera friskt med planering vilket jag gör nu så här efter frukost.

Måndag: Utvecklingssamtal med åtta och hans fröken. Tio och åtta har fotbollsträning. Samma tid, samma plats som tur är. Vi äter Köttbullar, potatis och brunsås.

Tisdag: Har jag i ett svagt ögonblick lovat fem att följa med mig till jobbet. Detta vid ett gråtanfall i lämningsögonblicket på dagis förra veckan. På kvällen börjar fem på knattefotboll. Jag försöker att inte prata om det men han vägrar glömma. Vi äter snabblagad pizzakorv.

Onsdag: Tio ska på skolutflykt och jag får inte missa att packa matsäck. På kvällen fotbollsträning igen. Nu för tio och åtta. Vi äter iItaliensk mandelfisk.

Torsdag: är det faktiskt ingen träning alls. Handbollen har precis gett upp för säsongen :) Till middag blir det Pasta med gräddkokta grönsaker .

Fredag: Förmodligen blir det fredag den här veckan också även om det känns långt dit. På fredag slänger jag ihop en hemgjord pizza. Med kronärtskockor på. I alla fall på mitt hörn ;) Ikväll dyker dessutom maken upp. Om än sent förmodligen.

Nu åker jag och handlar. Så är det gjort.

Spring Cross

Vrålont i nacken igår. Yr så jag höll på att ramla av tåget på vägen hem. Låg pladask hela kvällen. Avbeställde barnvakten jag fixat till idag eftersom jag ändå inte kunde springa. Även om nackvärken släpper är det idiotiskt att springa 12 kilometer terräng dagen efter, tänkte jag snusförnuftigt. Men barnvakterna hade bakat bullar till hela sommarens konsumtion så de dök upp ändå. Och nackvärken hade verkligen släppt så...

-Varför är man så himla envis? sa jag till mina springkompisar.

-Bättre det än att inte vilja något alls, var svaret.

Så sant. Jag missade medaljtiden med 37 sekunder :(

Å ena sidan. Å andra sidan sprang jag nästan tre minuter fortare än förra året. Och blev inte alls lika trött ;)

Han glömmer publiken, skrattar, leker

Konsert på skolan ikväll. Tios gäng. Halva konserten med sång. Då grinade mamman. Totalblank i ögonen. De sjöng "sudda sudda", "vintern rasat" och "Rönnerdahl".

Andra halvan av konserten var det dans. Afrikansk och Grekisk. Linedance, vals och bugg. Tio dansade som en Gud. Då log mamman. Hjälplöst. Totalblank i ögonen och med svällande hjärta.

Sällan får man sitta och bara njuta. I skolan gäller det att skärpa sig. Inte charma. Jobba på, fokusera.

På handbollsmatcherna måste man hålla god min. Ingen får utpekas som bättre än någon annan. Inte sätta griller i huvudet på växande pojkar. Ta det lugnt. En fotbollsproffskarriär är inget för dig....inte innebandyproffskarriär heller...

Men i det här sammanhanget. När flickorna sminkar sig, piffar upp sig och gör sig till. Vill så gärna visa upp sig men blir sen för blyga för att röra på sig när musiken börjar. Ingen förväntar sig något av pojkarna då. Pojkmamman kan bara luta sig tillbaka. Och njuta. Av killen som kanske är tuffast på ytan. Med blond hårslinga över ögonen, nitbälte och nerhasade jeans.

Han glömmer publiken, kroppen rör sig i takt med musiken. Han skrattar. Leker.

Och mamman blir varm.

Glad.

Stolt.

Underbara ledighet. Nu är det slut. Idag har jag legat på soffan mest fast jag hade lovat mig själv att bry mig om trädgården. Men ute var det så grått och kallt. En typisk första maj. Tog mig i kragen sen och sprang en mil, försökte planera veckans mat och insåg att vi står utan barnvakt nästa helg. Noll koll hade jag plötsligt då.

Den här veckan ska tio hålla konsert på skolan och katten ska kastreras.

Snart helg igen.