2010-12-26

De delar rum

...och jag har alltid tyckt att det varit lite halvbra. Halvfint. Inte fint alls. Fattigmansfult. Skilsmässofult.
För endast skilsmässobarn delar väl rum.
Men som nu. När jag hör två bröder prata därinne. I mörkret med en bokhylla mellan. Inget fniss. Inget bus. Bara prat. Samtal i mörkret två bröder emellan tänker jag att det är fint.
Kanske det finaste. Att ha en bror att viska hemligheter till. I mörkret. Om natten. När ingen annan hör. Jag hoppas den håller i sig. I vått och torrt. Genom tonårsliv och vuxenliv.
Närheten. Från ikväll.

2 kommentarer:

Åsa sa...

Åh det är nog inget straff att dela ru, snarare en gåva. Att komma närmare som de där nattliga samtalen har en förmåga att göra

Malin sa...

Jag känner bröder i Stockan som delat rum och våningssäng tills de flyttade hemifrån. Inget ffult med det, bara fint!