Mellanläge

Nu befinner jag mig i det där mellanläget. Den lite jobbiga och tjafsiga sportlovsveckan är bakom, precis som måndagsmorgonen. Framför mig en helg utan barn i huset.

Vi har det bra här nu. I balans. Äntligen.

Och jag vill inte att de ska flytta ut. Jag vill ha dem här i helgen. Vill ha kvar. Vill fortsätta servera kvällsmackor och snusa i deras nackar när de ska sova. Skjutsa dem hit och dit. Förmana, krama och längta efter egentid.

Jag vill inte ha tiden. Den egna. Inte just nu. Jag vill bara längta efter den.