Vardaglig dramatik 2

Det är stressigt nu före vätternrundan och marathon. Maken har fått för sig att genomföra båda. Nu cyklar han till jobbet ibland. Och jag måste både lämna och hämta. Ihärdig är han. Men inte särskilt skicklig. I alla fall inte på att cykla racercykel. Ramlar av titt som tätt. Det är nåt med cykelskorna. Och tramporna...

Idag kom han hem med ett rejält hack i vaden. Säkert fem centimeter långt och glipade minst en halv. Men den här gången stannade sjuksköterskan kvar i hustrun som fann sig väldigt snabbt och gick över till grannen för att hämta tejp att dra ihop det hela med. Att åka till en doktor för att sy kändes helt oaktuellt. Sju skulle på fotbollsträning och själv skulle jag springa i skogen.

Så den här tisdagen så var det pappan och inte sju som var precis nyplåstrad när pappan och sju cyklade iväg på fotbollsträning.