Det är väl insidan som räknas...

När vi lämnar Gustavsvik sitter jag bak i bilen. Mellan snart tio och fyra. Sju åker fram. Allt för att undvika bråk i bilen. Fyra är väldigt nöjd med att få sitta så nära mamma. Fastspänd och allt -mamma kan inte gå någonstans.

Nöjd studerar han mig från sidan. Länge. Till slut säger han:

- Mamma, du är fin. Men du ser ut som ful.