God Jul!

Hej alla som skickat julbrev, julkort och Hej! alla ni som inte skickat alls. Många tar sig tid, pysslar julkort, beställer foton på familjen, klistrar frimärken. Får iväg. På lådan innan sista chansen datumet som posten satt ut. Dimper ner i goda vänners och avlägsna vänners brevlådor. En hälsning, ett hej hej, mitt i juletider.

Det här är alltså ett liknande. En hejsprejhälsning. Fixad i sista minuten. Familjen nedtryckt i soffan under en kort, kort stund ikväll. Fotograferad av en självhjälpskamera. Postad med mejlen. Som pålitligt levererar även för dom som missat sista chansen datumet. Alla är med. Sånär som på katten.

Det har varit ett kaotiskt år, ett kritiskt eller krigiskt. Jag vet inte. 2006 var året som mamman stannade på jobbet och pappan vände hem för att hämta barn, fixa käk och skjutsa runt. Mamman utvecklade både helikoptersyn och projektledarsyn. En lista här och en lista där. Så håller man ordning.

Ett år av målmedvetenhet. Känsla av att vägra stanna även om benen värker. Jag sprang en halvmara. Bland annat.

2006 var året då vi testade städhjälp men insåg att det var omöjligt. 2006 var året då tre blev fyra, sex blev sju och nio blev tio. År. Det var året då ungarna vägrade vara sjuka och tvingade mamman och pappan att gå till jobbet. Vareviga dag.

Trettiofem blev trettiosex. Det gick fort. Det är ju typ det första som händer på året. Det betyder att trettiosex snart blir trettiosju. Mitt i livet, kanske. Det personliga BMI:t ökade något. Det syns inte på bilden. Tack tack, självhjälpande kamera.

Nu sänker sig julefriden trots allt. Dags att sluta springa och börja sova. Jullov. Ledig. Paus. Den är välförtjänt.

Snart 2007. Då ska jag ta alla chanser som rann förbi 2006. Jag ska våga mer, gnistra mer och krama fler. Framförallt så ska jag stanna oftare. Och jag ska skriva mer. Ha en Mysig jul! Jag tror att vi får ett nytt spännande år. Du med.