2010-12-14

Planet pubertet

I flera dagar har fjorton varit någon annanstans. Mentalt. Vilket har fått mitt mentala läge helt ur balans. Ja, vårt allas mentala läge faktiskt. Det tar på nervläget att leva med någon som inte är där. Liksom. Jag har försökt få till samtal. Korta, inte alls krävande. Det har varit ett försiktigt knack på dörren och UUUT! på något sätt...Totalt misslyckat kan man kalla det.
Och snart nio och snart tolv blir extra knasiga och uppvarvade av att ha en utomjording instängd i ett av rummen. Så de ligger barfota i sängen och pucklar på varandra istället för att leta efter strumpor. När jag står färdig med ytterkläderna på i hallen. Och konstaterar att vi måste lämna parkeringen. I den nedisade bilen. Om ungefär en halv minut. På morgonen. När jag är alldeles för trött för att diskutera.
Då blir jag sur. Trött. Irriterad. Och jättesvettig.
Så idag när jag kom hem var det spelförbud och samtalspåbud. Nu skulle det redas ut. Och fjorton var tvungen att lämna planet pubertet och prata med mig. Jag var både arg och målmedveten. Nu skulle alla prata.
-Jag vill börja prata säger fjorton då. Jag har tänkt på det här hela dagen och jag inser att jag har varit ganska otrevlig faktiskt.
Jag gapar. Kippar efter luft nästan. Hur..?
-Jag har behandlat dig som luft i flera dagar, fortssätter han och riktar sina blågröna rakt emot mig. Jag har behandlat dig som luft och det är inte schysst. Jag vill be om ursäkt och lovar att bättra mig.
Jag är fortfarande mållös. Och han är fortfarande här. På vår planet om man säger så.

2 kommentarer:

Maria sa...

Härligt!

Veronica sa...

Vilken fin kille du har! Kram på dig