Tio har fått tandställning. En jättestor. Den ser ut som ett galler och hänger liksom mitt i gommen.

Plus just nu: Tios tandställning syns inte :)

Minus just nu: Tio kan inte prata eftersom gallret är ivägen för tungan :(

Tandregleringen tur och retur

Hämtade barnen tidigt idag. Tio skulle till tandregleringen på eftermiddagen och maken var på hemligt uppdrag. Ingen bil, ingen make, ingen barnvakt, ingen hjälp.

Hämtade alltså tidigt. Först fem, sen åtta och slutligen tio. Tåget till tandläkaren, som var försenad. Lång väntan i väntrummet med tre eftermiddagshungriga och eftermiddagströtta bröder. Det blir lite slagsmål, det blir det. Men ganska bra tycker jag att det går. En timme senare är vi på väg hem. Tio spelar innebandy hela vägen till tåget. Folk blir irriterade men han märker ingenting. Han "zorrar" vilket betyder att han lägger bollen i "gropen" på sin specialzorroklubba och svingar klubban hejvilt. Medans bollen ligger kvar i gropen.

Vi missar tåget precis. Det är minus två ute och jag fryser.

På vägen hem gnäller samtliga. På varandra. På vädret. På att dom är hungriga. På att det är långt. Väl hemma serverar jag korv och makaroner. Alla är nöjda och vi känner oss så himla bra som genomförde tandregleringsbesöket trots allt. Tio har fått gummipluppar mellan tänderna. Som skaver. Han klagar. Men vi andra är nöjda. Åtta försöker trösta:

- Det går över om någon vecka, var inte sur. Varpå tio blir ännu surare. Själv sväljer jag informationen om att from now on blir det bara värre. Du är inte färdig med tandregleringen på flera år, älskling.

Efter förhör om vikingatiden och läsförståelseläxa går tio och lägger sig. Äntligen är det vuxenkväll. Maken kommer hem. Jag sätter på en kopp te.

Då står tio i trappan. Med gummiplupp i handen.

- Den ramlade ut.

Om man går upp i tid och inte sätter sig ner alls, hinner man ju jättemycket på en förmiddag!

Så synd att jag tycker bäst om att göra tvärtom då. Sova länge och sitta mycket :(