Ett hus till flocken!

Flocken har skaffat sig ett hus. Igår var det kontraktskrivning och sedan dess har magen värkt. Av glädje, av ångest och så glädje igen.

Nu återstår bara besiktningen. Om inga fel eller brister upptäcks så kan resten av flocken gå på husesyn i början av november.

Just nu

och sedan två dagar. Så är det faktiskt bara vi som är intresserade av huset...

Baktung

Imorse fick jag en klapp på rumpan av fem.

- Oj! Vilken tung rumpa du har mamma!

-???Va? tycker du det?

Varpå han klappar igen

- Ja, titta när jag gör så här...så skakar hela ryggen...

Skolan har ringt. Om elva förstås. Han hade , i maskopi med en annan kille, satt krokben för en tjej när hon gick förbi. Eller egentligen var det den andra killen som satt ut benet, han stod gömd bakom dörren. Elva höll vakt och fällde det benutlösande ordet: NU! när hon gick förbi. I precis rätt tid.

Det får fröken att ringa maken på arbetstid. För att rapportera liksom. Att nu är måttet rågat.

- Det var bra att du ringde sa maken. Elva har nämligen klagat väldigt mycket på dig också. Vi, min fru och jag vill gärna ha ett möte!

????

Frun, ( det måste vara mig han menar!! har aldrig blivit kallad "min fru" av maken tidigare) är i chock! Men glad. Härligt! Vad modigt!

Nu är det slut med att bara tacksamt ta emot klagomål på en av världens mest ljuvliga ungar. Nu ska vi prata. Om frökens fel och brister.

Om varför elva alltid upplever att han får skulden utan att han varit där. Om varför elva upplever att han aldrig får svara på lektionerna, inte ens om det bara är han som räcker upp handen. Om varför elva får höra att han pratar för högt när han ska läsa högt för klassen. Om varför elva tycker...listan är låååång.

Enough is enough! Yes! Där satt den ;)