Flyt

Har shoppat ny frisyr och fått godkänt. Av fjorton.

Jag har flyt nu.

vuxenliv -ensamliv -tonårsliv

På kvällskvisten sitter jag och lider framför Big Brother :/

Fjorton vill se. Först vänder han TV:n från mig och sätter på hörlurar. Budskapet var tydligt. Detta är inte för mamma.
Naturligtvis fick jag spel.
-Om du inte kan stå för vad du tittar på tycker jag att du kan stänga av!

.. så nu tittar vi båda ...eller...jag kollar ner i datorn och låtsas inte titta så intensivt...men jag lyssnar intensivt och hjärnan söker desperat strategier att ta till sen. Lite senare. Inte nu. Men sen. För att få honom att fatta vilken skit det är han tittar på.

Vad är detta för värderingar ...Känner mig plötsligt jättetrött.

Och lite gammal...hur räddar men en människa från det stora förfallet liksom...dags att sova.

Jag ger upp. För ikväll. Imorgon köper jag på mig en ny frisyr.

Moral i fritt fall.

vuxenliv -ensamliv

Jagbehöverennyklänningjagbehöverennyklänningjagbehöverennyklänningjagbehöverennyklänning, ny frisyr och nytt efternamn.

Men jag måste välja markiser och nya sommardäck :(

Man kan också säga att veckan har varit precis som vanligt

En hel vecka. Igen! Ligger bakom.

Snurriga morgnar, borttappade vantar och förträngda läxor. Vårsol, snålblåst och snö. Och sol igen. Tåg i rätt tid och tåg i fel tid. Väntan.
Trötta morgnar, trötta kvällar. Bus.

Köttbullar och pasta och pasta med köttbullar och den där ketchupen som ständigt tar slut. Och en hel burk messmör. På bara en vecka!

Förmaningar, tillrättavisningar och ljuvliga samtal. Klokheter och dumheter i en strid ström från människor som är mycket yngre än jag. Men människor. Med egna insikter.

Underbara långa telefonsamtal. Trivsamma luncher. Små pauser. Samförstånd, samband och kanske nya band.

Idag flyttade barnen ut. Jag har inte huvudvärk. Efter jobbet går jag ut, vänder ansiktet mot solen. Och känner efter hur det känns - när man inte har bråttom.

Barnfri onsdag

På min barnfria onsdag har jag varit på extramöte på skolan på förmiddagen och tryckt in mig i ett överfyllt tåg tidigt på eftermiddagen. Det sistnämnda för att hinna hämta nio och tre kompisar, se till att de fick mat i sina magar och att de kom iväg på Komtek.

Fjorton som skulle ha varit på träning var hemma på grund av magont vilket gjorde att jag hade fem killar vid middagsbordet på min "barnfria onsdag".

Väldigt trivsamt. Var det.

Barnfri söndag

Jag har sovit, städat, tränat, druckit mitt morgonkaffe utan avbrott, sett på TV som och när jag velat, promenerat, läst bok, sovit middag, tränat igen och fyllt frysen med mat.

Dom kan komma tillbaka nu.

Barnfri fredag

Och jag har mirakulöst nog inte huvudvärk. Inga högtflygande planer heller tyvärr. Inga planer alls faktiskt.

Sova. Står närmast på schemat. Röjer diskbänken efter fredagsfrukosten gör jag imorgon....

Jag vet inte precis vart

men den 11 april ska jag flyga typ hit....

Innanläge

Byter läge från mellan till innan och bestämmer mig för att avsluta veckan med utelunch i bästa sällskapet, gym och film.

Mellanläge

Nu befinner jag mig i det där mellanläget. Den lite jobbiga och tjafsiga sportlovsveckan är bakom, precis som måndagsmorgonen. Framför mig en helg utan barn i huset.

Vi har det bra här nu. I balans. Äntligen.

Och jag vill inte att de ska flytta ut. Jag vill ha dem här i helgen. Vill ha kvar. Vill fortsätta servera kvällsmackor och snusa i deras nackar när de ska sova. Skjutsa dem hit och dit. Förmana, krama och längta efter egentid.

Jag vill inte ha tiden. Den egna. Inte just nu. Jag vill bara längta efter den.

Så

Måndagmorgon ligger bakom mig. Ute smälter snön. En lyckans dag. Inget isskrap. På jobbet kom jag mig igenom miljoner möten och jag hämtade i tid.

Nio var visserligen sur när jag kom. Men det har jag reparerat nu. Middagen är serverad, undanplockad och disken får sin omgång i maskinen.

På spisen står färdig middag tills fjorton kommer hem från träningen. Jag har druckit mitt kaffe och läst Ikea broschyren.

Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på när tolv leker krig på PS3:.t. Om han bara stänger av ljudet. Jag orkar inte krigande med ljud. 
 

Helg och vi bara sover

Underbart är det med helg när alla fattar att man måste få sova ut ordentligt. Och det har alla fattat den här helgen.

Underbart också när alla brister ut i gapskratt när mamman vid frukostbordet berättar att hon tänkt ut en dataregel för tolv.

Först häpen tystnad. Sedan fniss, skratt, gapskratt. Ett varmt kärleksfullt.

Så förklarar de för mig att den nya regeln är fullkomligt ologisk. De är rörande överens.

Och nio fnissar förtjust att vi kanske ska fira denna nya regel. Med lite tårtkalas.

Nu räknar tolv matte. I alla fall. Utan regel.   

Ljuva ljuva lördagmorgon

...när tolv har vägrat räkna matte på flera veckor och plötsligt inser att resten måste göras på de sista skälvande dagarna av sportlovet. Och mamman vet inte hur man ställer upp gånger och delat nu för tiden och inte duger hon som hjälp heller. För allt är tråkigt och katastrof på alla sätt faktiskt. Om man frågar tolv.

Och stora tuffa fjorton sätter sig ner med sin lillebror. Som om det vore den självklaraste grej i världen. Läser talen tillsammans. Och tålmodigt förklarar. Hur man ska tänka och vilket tal som ska vara upp och vilket tal som ska vara ner. Och när man räknar från höger och när man räknar från vänster.

Och den allra minsta lillebroren sprang iväg till fotbollsträningen. Helt på egna ben.  

Lite uppmuntran :)

Ungarna försvann för nån timme sen.

 Tvärtyst. Konstigt tyst. Skönt tyst. Och nu? Dricker jag först lite kaffe och lyssnar in tystnaden. En ganska lång stund. Så lite Spotify. Mjukt. Lite Laleh. Lite nostalgi.
Här den absolut mest spelade låten 2008.


En liten stund. Spelar jag den.


Sen byter jag låt, tar fram cykeln. Och tokcyklar i nästan en timme.