Nu är det färdigt

Nu finns den tryckt. Det av den som är värt att spara i alla fall.

Nu ska jag försöka hitta på något annat att skriva.

God Jul

Nu är alla hemma. Och vi har jullov!

Ligger på sängen, tänker på femtons betyg. Och gråter! De är så snorbra!

Vilken lättnad. Han har ju gjort det själv. Men ändå. Det har varit en så otroligt stor press. Att ha hela ansvaret. Att bära skuld för allt som inte varit på topp. Idag är allt på topp. Han höjde i sex ämnen!

Och nästa termin bor alla barnen här. Mer.

Skönt! Får man ramla ihop i en liten hög nu...?

Jag tror jag gör. Året är slut. Snart. Och jag med. Men ska försöka komma igen.

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.
Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.
Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.
Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv
Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår.
Khalil Gibrans

Det ligger på dörrmattan.

Det vita kuvertet. Jag ser det inte först. Utan sen. Lite senare. När jag gör blir jag kall. Och varm. Och lite svag. Som darrig.

- Nej! ropar jag. Det har kommit!

-Vilket? Vad?

-Svaret från mammografienheten...

-Fan, jag vill inte ha det NU!

....så kastar jag det ifrån mig. Nästan som om jag bränt mig.

-Ska jag öppna? han ser frågande på mig.

-Ja! eller... Nej!

Jag rycker till mig brevet. Sliter upp. Och läser.

"Det finns inga tecken på cancer" står det.

Jag kastar det på golvet. Igen.  Helt svettig nu.

Vänder om. Kollar pastan på spisen. Skakar. Länge.

Jag är så jävla skiträdd för mammografibeskedet.

Helt enkelt.

Tänker att just nu

..går dagarna alldeles för fort.

Ibland tänker jag på den där sorglösa känslan. Den där man liksom dansar fram. I kanske randiga stövlar. Och kanske sparkar i gräset. Bland vildvuxna lupiner.

Den där lekande känslan. Att vara i sol. Där lättsamhet är nära. Som en vän.

När man var liten.

November kan vara ljus!

Älskade Du. Jag är så glad att jag har dig. Plötsligt känns det som om det hjärtat anat länge, men hjärnan haft svårt att tro, kan vara sant. November kan vara ljus!

Kärlek.

Svag novembersol

och dimma.

Allt är bra. Och imorgon kommer barnen.

Gula löv. Vackra.

Om man inte tänker på hur mörkt det plötsligt blivit på eftermiddagarna kan man verkligen njuta av det plötsliga ljuset. På morgnarna.

Och alla höstlöv. Gula löv.

Vackra.

...och för övrigt...

bär jag en svindyr kjol idag, inköpt medans civilståndet var gift (minns inte priset, bara att jag ljög kraftigt).

Till den ny topp, inköpt på Stadmissionen för 40 pix.

Civilstånd skild. Men fortfarande snygg. *lol*

Idag är höstlovets tredje dag. Höstlovet är ett bra lov faktiskt. Man behöver inte vara ute. För ute är mörkt och trist.

Jag arbetar. Så jag går ut. Men så fort jag kan smiter jag hem till den varma lilla lejonkulan igen.

Idag har jag inte så bråttom ut.

Så jag bjuder på finfrukost. Och sovmorgon.

Det är otroligt stökigt här

och inte bara mysigt stökigt längre för jag har varit sur. Jättesur.

Söta ungar försöker göra mig mindre sur. Inte genom att göra mindre stökigt. Utan att bara vara extra roliga. och lite söta.

-Mamma, är jag det bästa du har? frågar nio mitt under ett av mina vredesutbrott. Och blinkar med sina stora bruna.

Mammahjärtat smälter.

-Jo, ljuvliga underbara nio. Du är det bästa.

Det är ingen större ordning. Och ingen får betyg.

Mysigt stök

Förra helgen var jag helt slut. Ville bara sova och inte prata med någon. Alls.

Hela förra veckan var det så. Jag tog sovmorgon, gick till jobbet, åkte hem och la mig under en filt. Framför TV:n. Ensam. Slumrade en stund. Innan jag meddelade femton att jag gick och la mig. Jag somnade först. Varenda kväll.

Den här veckan är vi storfamilj igen. Dessutom är alla utom jag lediga.

Stökigt är det. Men ett mysigt stök. Och jag är glad att jag inte bara vill sova och vara ensam.

Glad att jag är så glad. För alla ungar som bor här!

Idag

Är det svinkallt. Och jag står på en fotbollsplan och ser sönerna spela fotboll. Först nio. Tre matcher. Och efter det tolv. Tre matcher.

Jag kommer att vara förvandlad till en isbit. Innan kvällen kommer.

Säger godnatt

Efter en fantastiskt fin Halloween.

Jag lägger mina händer på hans kinder. Tar hans ansikte i mina händer.

- Ingen alkohol! Ingen tobak. Och ring! När du vill hem. Om det händer något. Ring om vad som helst! Men ring!

Och svara i telefonen om jag söker dig....

Så. Pussar jag honom på näsan.

- Kärlek!

Så försvinner han ut. Jag hoppas han har roligt.

Själv sitter jag bara här. Och väntar. Och undrar. Hur jag ska vänja mig.

Det får duga

I våras gick jag ner sex kilo. Det var bra gjort.

Nu har ju slutat väga mig. Och slutat räkna kalorier. Jag äter för gott. Och mycket.
Men jag har inte slutat träna.

Det får duga.

Snart november

och mörkret är här. Tröttheten.

Motviljan att stiga upp. På morgnarna.

Femton är hemma

Jag tycker att det är trevligt. Vi har pratat, ätit middag, lullat runt var och en för sig och pratat igen.

Vi har pluggat oregelbundna spanska verb. Med en slags blandningsmetod. Mellan det här och något annat mer gammaldags...sätt.

Jag har frågat om och och igen. Och han har svarat fel och fel. Och jag har frågat igen. Tills han svarat rätt. Så har han försvunnit plötsligt. Och jag har fått hämta honom. Vid internetet.

För att fråga igen.

Hur som helst så tror jag att han kan nu. Vi har gjort en insats . Vi kan sova.

Godnatt!

Höst

Fredagkväll och klockan är lite över tio

och jag kommer att somna tidigt. Jättetidigt. Inom kort. Faktiskt.

Fredagmorgon och klockan är sju

I soffan ligger tolv och ser på amerikanskt matlagningsprogram.

Totalt uppslukad.

Stjärnfamilj

Lite kul faktiskt att man nu kan hitta några av mina blogginlägg här...på 1177.se

Allt är bättre nu

Vi har det bra. Sol. Fredag. familj. Och femton är i London och har jättekul.

"Jag måste vara ensam
Tio minuter på morgonen
Och tio minuter på kvällen.
-utan program.

Alla står i kö hos alla.

Flera.

En."

Nobelpriset alltså!

Ljudet av disk som stoppas in i en diskmaskin. En stressig torsdagkväll. När jag sitter med barnen. Och läser läxor. stoppas disken undan. Och in.

Känslan av att vara två.

Den är här nu. Kommer sakta in. Närmare.

Ljuvlig vardag.

Tisdagkväll

och jag kan skryta över känsla av kontroll....

Jag har det himla bra

Glada barn igen. Ganska harmoniska kvällar. Och morgnar. Det är okej. Ingen som klamrar sig fast. Trygg stämning. Just nu verkligen.

Allt är bra och jag känner mig relativt lyckad. Inte väl-lyckad. Och absolut inte "Happy Happy".

Men... hela barn. Hel familj. Hel mamma. Hela kläder. Till barnen...


Kanske nästa månad. Också till mamman...

Freeeedag!

familj och sovmorgon lördag. Så bra alltså :)

Vad händer med en en ungdom som landar i ett excelark?

Idag lyssnade jag på den här mannen . Det var på alla sätt väldigt inspirerande. Och roligt.

Roligast var när han pratade om information. Hur vi förhåller oss till den och vad som händer i arbetslivet när en yngre generation tar vid...

Han sa: (ungefär)

Har ni sett en tonåring studera?

De skajpar, messar, är på facebook, lyssnar på musik och pluggar... Samtidigt! Det kanske inte är så bra teknik men det är så det går till.

Så vad händer då med denna ungdom när han landar i ett excelark?

Svar: Han mår inte bra. 

Hur som helst

Jag går. Framåt.

Ibland ramlar jag ner

i det där stora svarta. Där man bara simmar runt. Som i cirklar utan att veta vad som är upp och vad som ner. Och om det vill sig riktigt illa står någon där med foten. Och trycker ner. När man tror man är på väg upp.

Och det är svårt när denna fot tillhör någon man känner väl. Som med man delat allt. Det finaste. Har man delat. Det finaste har man gett. Det finaste har jag kvar. Men känslan att dela. Är borta.

Idag flyttade nio och tolv ut. Inte bara till pappan utan också till ett nytt ställe som ligger en bit bort. Nio var förtvivlad. Orolig. Ville inte vakna. Inte möta ny dag.

Då vill inte mamman heller mer. Och även om just denna röra inte beror på mig.

Så klibbar sig skulden över mig. Och skammen. Över att inte förmå beskydda bättre. Göra mer. Bättre. Hitta lösningar.

Barn ska vara glada. Och mammor med. Det har vi på något sätt förtjänat.

Femton är ljuvlig

och smart. Men han ägnar nästan ingen tid alls åt skolarbetet. faktiskt. Han gör små ryck. Och då blir det ganska bra. Men kortvarigt.

All sin vakna tid redigerar han film. Han redigerar och redigerar. Han är duktig. På just det.

Men hur ska det gå? Med allt.

Man kan också säga att

...hon befinner sig i solen!

Och han är underbart bra. Med barnen.

Tack.
Tack. Tack.

Tacksam.

Är jag.

Vi hinner bara gå av planet. Jag försvinner in på toa en kort stund. På vägen till bagagebandet. När jag kommer ut bubblar han av nyheter.

-Jag har tre spännande nyheter jag vill berätta!

Och så är det hela tiden. Har du läst att? Kolla nu har det här hänt! Men kolla här då! Och har du sett?

Han fungerar nästan som min alldeles egna omvärlsdbevakare. Och det är väldigt roligt. Att vara med en människa som är så intresserad av sin omvärld. Berikande. Spännande. Och direkt bra för det egna jaget.

Man är bara en liten del. Av det stora hela. Ju.

Och det finns så himla mycket att prata om.

Har du gjort läxan? Nej!

Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!Har du gjort läxan? Nej!

Har du ens tänkte göra läxan då? Kanske imorgon.

Det var det

Nu är man hemma igen.

När kidsen åkte somnade jag. I fjorton timmar. Vaknade sedan stel som en pinne. Förstås. Det tog ett par dagar och en naprapattid. Innan jag var tillbaka.

Och nu sitter jag här. Och ser knappt ut för allt spöregn. Med väskan packad.

Där ligger passet, migränmedicinen och sommarklänningarna. I Madrid just nu, 23 grader. Vid ankomst 33.


Bye bye! 

Idag flög världens finaste ungar till Turkiet. Av hela mitt hjärta hoppas jag att de får en underbar vecka ♥

Landet Melankoli

Och nu har dom åkt. Och mamman har flyttat in i landet Mittimellan. Här råder total stillhet. Tvärtyst. Är det i husets alla hörn.

Landet Melankoli. Här bor jag nu. I ett par timmar kanske.

Innan det tvärtysta flyttar ut och vanlig lugn och ro.

Flyttar in.

lööördag

Äntligen! Får man säga om den här. Veckan har varit så lång så lång och absolut ingenting har flutit på. Trötta barn. Trött mamma. Trött familj....sur familj...t
Retstickefamilj. En "jag skiter väl i läxa, träning och alla måsten familj. En tjatmamma. Och otrevlig stämning....skrik. Och bråk. Hela skolan full med lus. En svinkoppa. En stulen IPod touch och en vandaliserad cykel.

I guess you've got the picture....


Men idag. Är nio på Grönan. Femton sover efter nattlanande. Tolv " äger playstationet". och mamman tvättar. Och tvättar. Och tvättar igen.

Försöker packa lite. Ute skiner solen. Höstsol.

Och ikväll beger sig barnen mot Arlanda. För semester.

Välförtjänt. Precis i rätt tid.
Vi alla har förtjänat denna paus.

Och om bara några dagar. Flyger jag till Madrid.

S som i

Söndag
Städa
Snart
Semester
Spanien

Sådan var min dag också

Mark Levengood (@Mark_Levengood) 2011-08-30 19:35 Har en dålig karma-dag. Hoppas jag inte dör idag, skulle återfödas som toalettborste.

Hurra

Fredag. Imorgon blir snart femton. Femton. Han är inte här. Jag kan inte tjata.

Innan han åkte städade han sitt rum. Tydligen. För det var städat nu när jag kom hem.

Jag hade alltså inte ens behövt. Tjata.

Just ikväll.

Olästa böcker, otippade böcker. Tummade. Gamla böcker.

Alltså det här sängbordet. Som fylls med nya böcker. Hela tiden. Olästa böcker, otippade böcker. Tummade. Gamla böcker. Köptapåantikvariatböcker. Eller stadsmissionen. Eller nåt.

Människan som tittar i de här böckerna. Innan han somnar. Och hunden. Hunden och människan.

På väg in. I mitt hjärta.

Jag är lite rädd.

Full fart

En mammafot och en fotbollsfot. I full fart. På väg. Hurra! Nu har det börjat. ( och diplomet har vi också förtjänat)

Så svävade sommaren

så vackert vidare.

Jag har inte haft dåligt väder

Det är nu fredag och efter fyra. Det betyder att semestern är slut. Det gör ingenting. Vi har gjort allt. Allt har hänt. Vi har sovit färdigt. Fikat. Mycket och länge. Varit vakna. Länge. Ljusa sommarnätter.

Träffade någon igår som beklagade mitt semesterväder. Va? Har vi haft dåligt väder?

Jag har inte haft dåligt väder. Jag har haft ett perfekt väder. En perfekt semester.

På riktigt. Det känns nästan löjligt. Gör det.

Vaknar

...av små (jo fortfarande ganska små) armar runt min hals. Liten (jo ganska fortfarande) kropp kryper upp bakom mig. Viskar...Godmorgon älskade mamma.

Idag är det tisdag och vi har sex dagar kvar!

Åhh vad tjafsigt

det varit här!
Men nu. Efter fyra timmars badande i äventyrsbadet är det över. Det är så stilla.

Så stilla här.

Lite vill ha mer, hemma vill ha bort skrev Åsa. Så sant. Och så omöjligt. Men igår fick jag ett fantastiskt sms. Det gällde en plötsligt tom vecka i september.

"Vart vill fröken åka? 9 bokstäver. B..c....a"

Fruktansvärt gärna. Vill hon det.

Lördag

...och en hel vecka kvar på fikapausen.

Som en enda lång kaffepaus

har denna sommar varit. Helt underbar faktiskt. Och underbart att ha ungarna här.

Kärlek. Att ha barnen i sin närhet.

Sin familj.

Intar kvällskaffet

...på balkongen och tänker att det är en otroligt vacker kvällshimmel jag har här.

En timme. Rakt in i solnedgången!

och inte fortare än att jag hann notera. Att det är ohyggligt vackert i skogen en julikväll.

Och dagen efter det - alltså den 28 juli

väljer jag att göra ingenting.

Och idag

Räkmacka och ett glas vitt på Fåfängan.

Semestertid, långsamtid och betänketid

Dagen är min

Jag är ledig. Igen. Och blir varje dag uppringd av en man. Som säger att dagen är min. Och frågar vad jag vill göra med den. 

Så igår valde jag hämtmat och korsord i fåtöljen för två. Idag Ikea...

What a life. Men ändå. Jag är nöjd.

Och varje dag målar jag lite i rummet till de verkliga männen i mitt liv.

Snart snart. Är de tillbaka. 

Njutsamt kaffe i gott sällskap

En ganska blåsig kväll.

Söndag

Målar, dricker kaffe på balkongen, väntar, målar, längtar, lyssnar på Sommar, målar, gör ren penslar, saknar, duschar, dricker kaffe i en trädgård.

På den sjätte dagen.

och nu närmast

är det hemleverans på IKEA jag väntar på. Och efter det, energi och inspiration att måla väggar och skruva ihop allt.

I vänteläge

För övrigt är jag tillbaka

på kontoret. I stan. På gymmet. Roligt och otroligt skönt var det att träna. Utan skog! Trodde aldrig jag skulle säga det. Faktiskt.

Tankar den första dagen

En gammal artikel om något det pratas alldeles för lite om.

S som i söndag, semester och slut.

Semester del ett är slut. Onekligen. Det har varit fint. Vi har utflyktat, som man bör. Vi har njutit sol storstilat, som man bör. Ljuvliga nätter med obligatoriska nattbad har vi upplevt. Och lååånga sovmorgnar.
Så har vi tjafsat. Ett tag på mitten. När solen gick i moln och syskon varandra på nerverna. Som de bör.
Vi har hämtat upp oss starkt också. Spelat kort och bara njutit. Semester, evig söndagskänsla och varandras sällskap.
Vi har inte städat en endaste gång.

Det har gråtits lite, och pratats mycket.
Semester del ett är slut. Onekligen. Det har varit fint.

Jag har världens finaste familj.

Som maneter!

‎"Kolla vilka coola moln! De hänger ner, som maneter!"

Jaja

Nu hemma från bibiloteket. Och alla barnen sitter nu. Framför sina datorer...

Men jag läser...och har det ganska bra.

Ensammammasemester

Typ sex dagar kvar av semestern och tom semesterkassa. Redan!

Så det är nu man inte ska sura utan njuta varandras sällskap och fika och spela kort och bara umgås. Njuta lediga dagar och. Ja...bara vara tillsammans och ja... njuta. Liksom.

Fast. Vi har ju gjort det. Redan. Varit tillsammans, spelat kort och njutit. Och börjar så sakteliga. Tröttna(!) på just det. Att njuta och göra ingenting för inga pengar. Alls.

Vi har en ny semester. Sen. Med ny semesterkassa. Thank God! Men ändå. Sex dagar kvar. Vi är lite rastlösa. Och har jättemånga tråkiga saker att göra. Som att städa, åka till soptippen och åka till Apoteket. Hämta ut migränmedicin.

Solen har gått i moln. Dessutom.

Men biblioteket har öppet. Vi har visserligen en skuld där men...känns ändå som en bra grej. Att gå dit.

Och säkert kan vi köpa lite bullar på vägen hem.

Ibland undrar jag om man kan...

...springa sig genom en sommar. Och om man kan. Vad ska man i så fall göra när man kommer fram?

Och idag är det molnigt

och vi gör ingenting. Tvättar lite. Städar halvhjärtat. Men mest ligger vi framför TV:n.
Man skulle också kunna sammanfatta dagen med ett enda ord: Urtråkig.

Kvällsjogg och kvällsbad

med underbara ungar.

Idag tog vi världens längsta cykeltur. Genom kohagar, förbi hästhagar och under och över tågspår. Plockade smultron och smakade blåbär. 

Och badade. Solade. Och somnade. Jättetidigt i soffan sen... 

Solar benen

...varenda morgon. Efter värsta längsta frukosten. På balkongen med utlandskänsla.

Semester.

Summer - and still happy ♥