Tänker att just nu

..går dagarna alldeles för fort.

Ibland tänker jag på den där sorglösa känslan. Den där man liksom dansar fram. I kanske randiga stövlar. Och kanske sparkar i gräset. Bland vildvuxna lupiner.

Den där lekande känslan. Att vara i sol. Där lättsamhet är nära. Som en vän.

När man var liten.

November kan vara ljus!

Älskade Du. Jag är så glad att jag har dig. Plötsligt känns det som om det hjärtat anat länge, men hjärnan haft svårt att tro, kan vara sant. November kan vara ljus!

Kärlek.

Svag novembersol

och dimma.

Allt är bra. Och imorgon kommer barnen.

Gula löv. Vackra.

Om man inte tänker på hur mörkt det plötsligt blivit på eftermiddagarna kan man verkligen njuta av det plötsliga ljuset. På morgnarna.

Och alla höstlöv. Gula löv.

Vackra.

...och för övrigt...

bär jag en svindyr kjol idag, inköpt medans civilståndet var gift (minns inte priset, bara att jag ljög kraftigt).

Till den ny topp, inköpt på Stadmissionen för 40 pix.

Civilstånd skild. Men fortfarande snygg. *lol*

Idag är höstlovets tredje dag. Höstlovet är ett bra lov faktiskt. Man behöver inte vara ute. För ute är mörkt och trist.

Jag arbetar. Så jag går ut. Men så fort jag kan smiter jag hem till den varma lilla lejonkulan igen.

Idag har jag inte så bråttom ut.

Så jag bjuder på finfrukost. Och sovmorgon.

Det är otroligt stökigt här

och inte bara mysigt stökigt längre för jag har varit sur. Jättesur.

Söta ungar försöker göra mig mindre sur. Inte genom att göra mindre stökigt. Utan att bara vara extra roliga. och lite söta.

-Mamma, är jag det bästa du har? frågar nio mitt under ett av mina vredesutbrott. Och blinkar med sina stora bruna.

Mammahjärtat smälter.

-Jo, ljuvliga underbara nio. Du är det bästa.

Det är ingen större ordning. Och ingen får betyg.