"Det är som utlandet här", sa tolv när han, sent omsider kom upp imorse.

Och det är det. På balkongen, innan solen kommit runt hörnet. Det är varmt men skugga. Och om man tittar ut över räcket milsvid utsikt.

Dofterna och ljuden. Värmen. Påminner om en balkong mycket längre söderut.

Så hämtade han sig en morgondrink. Så var ju saken klar. Vi behöver inte åka längre... 

Ensamfrukost

Klockan är halvelva och bara jag är vaken. Semester, sol från klarblå himmel. Jag borde väcka dom....åka och bada.

Men det tar lite emot. För det är härligt också. Att vara ensam vaken. Dricka kaffet i lugn och ro. Njuta balkongskugga. Och tänka sina egna tankar.

Vara långsam.

Och vi har ju inte bråttom heller. Bara lediga oplanerade dagar ligger framför oss.

Kvällarna kan bli sena. Och morgnarna. Var och en. Efter sitt tempo.

Det är bara en dag. Liksom.

Idag firade vi att snart femton blir femton. Snart. För dagen då han faktiskt blir femton är han inte här. Ju. Och helgen innan har vi annat att göra. Eller så är inte alla här. Då. Så.

 Idag firade vi stort. Med morgonsång och frukost på sängen. Ångestfylld väntan på efterlängtad present. Finfrämmande. Sång igen. Paket. Present. Nervositet och äkta glädje.

God mat. Och tårta.

Nu är han femton. För oss. Det bästa med dagar och födelsedagar och sånt. Är att man kan bestämma själv.

Det är bara en dag. Liksom. Och i varannanveckalivet är det viktigt att man tar kommandot. Över det där.

Varma dagar - ljumma nätter

Det är så varmt så varmt. Så fort man rör sig börjar man svettas. Men nu, mitt i natten, är det ljuvligt att vara. Fast fortfarande för varmt för att sova.

Nu är det bara halva helgen kvar. Jag har jobbat. Firat midsommar. Försummat snart femtons både spelvanor och matvanor...tränat och sprungit i skogen. Varenda kväll.

Idag har jag, med god hjälp, skruvat ihop barnens nya säng. Imorgon blir det lite kultur i vuxet sällskap. En liten stund. Mitt på dagen. Kanske hinner jag ta med mig snart femton ut i spåret också. Laga middag.

Sen är dom. Tillbaka.