Med gemensamma krafter har snart nio och jag målat en skidåkare. men vi åker absolut inga skidor.

Åhh

Det är så himla skööönt att vara leedig! Vi gör absolut INGENTING här. Och skyller på att snart nio har lite hosta...

Om det inte varit för hostan. Skulle vi självklart hittat på MASSOR med grejer!

De delar rum

...och jag har alltid tyckt att det varit lite halvbra. Halvfint. Inte fint alls. Fattigmansfult. Skilsmässofult.

För endast skilsmässobarn delar väl rum.

Men som nu. När jag hör två bröder prata därinne. I mörkret med en bokhylla mellan. Inget fniss. Inget bus. Bara prat. Samtal i mörkret två bröder emellan tänker jag att det är fint.

Kanske det finaste. Att ha en bror att viska hemligheter till. I mörkret. Om natten. När ingen annan hör. Jag hoppas den håller i sig. I vått och torrt. Genom tonårsliv och vuxenliv.

Närheten. Från ikväll.

Dagbok från Spanien, dag 7

"Nu har jag vaknat. Nu ska jag äta frukost. Nu solar jag. Nu ska jag gå in på flyget. Nu ska jag försöka sova. Nu landar jag. Nu ska jag ta mina väskor.

Gud vad kallt. Nu åker jag hem."