En gång sist- alltid sist

Snart elva sitter framför datorn när vi kommer hem. Åtta och fem börjar genast bråka om vem som ska få spela när snart elva släpper taget om tangenterna. Något han för övrigt inte tänker göra. Hur det än är så har han alltid precis börjat när vi kommer. Och har all den avtalade speltiden framför sig.

Åtta tycker att det är helt naturligt att han är den som står på tur. Det blir för mycket för fem. Som lägger sig på golvet och gallskriker.

-Varför varför måste jag alltid vara sist och spela data?

Åtta lutar sig ner över honom.

- Men det förstår du väl fem. Om du tänker efter, vem kom sist ut ur mammas mage?

Diskussionen självdör. Fem blir tyst. Och ordningen återställs.