Underbart att leva

Efter att ha spenderat en hel dag i sängen. Med huvuvärk, illamående och yrsel. När de små ansträngningar man har tvingats göra resulterat i att man helt utmattad krupit tillbaka. Ner under täcket. In i mörkret.

När man på stappliga ben fixat middag till familjen utan att orka äta, eller ens sitta med vid bordet själv. Och när man kört en unge till en fotbollsmatch på så skakiga ben att det är svårt att kontrollera kopplingen.

Och när yrseln plötsligt släpper. Och smärtan och illamåendet ger vika.

Då känns det för djävla underbart att leva. Och man vill bara pussas och kramas, skratta och servera kvällsmackor hela tiden :)