Det ligger på dörrmattan.

Det vita kuvertet. Jag ser det inte först. Utan sen. Lite senare. När jag gör blir jag kall. Och varm. Och lite svag. Som darrig.

- Nej! ropar jag. Det har kommit!

-Vilket? Vad?

-Svaret från mammografienheten...

-Fan, jag vill inte ha det NU!

....så kastar jag det ifrån mig. Nästan som om jag bränt mig.

-Ska jag öppna? han ser frågande på mig.

-Ja! eller... Nej!

Jag rycker till mig brevet. Sliter upp. Och läser.

"Det finns inga tecken på cancer" står det.

Jag kastar det på golvet. Igen.  Helt svettig nu.

Vänder om. Kollar pastan på spisen. Skakar. Länge.

Jag är så jävla skiträdd för mammografibeskedet.

Helt enkelt.