tankar från en simtur

Om något som länge funnits framför en. Plötsligt står bakom en. När det blåser. Varenda gång. Och inte viker en enda tum. En enda gång. Så måste det vara något bra. För hela stjärnfamiljen. Även om den alltid kommer att fortsätta vara just en stjärnfamilj. Med sina hemligheter. Svårigheter. Underfundigheter. Och roligheter.
Det är mycket mer kärlek nu i alla fall. Varmare. På alla sätt. Är jag mer rädd.

Om allt.