Alltså det här sängbordet. Som fylls med nya böcker. Hela tiden. Olästa böcker, otippade böcker. Tummade. Gamla böcker. Köptapåantikvariatböcker. Eller stadsmissionen. Eller nåt.
Människan som tittar i de här böckerna. Innan han somnar.
Och hunden. Hunden och människan.
På väg in. I mitt hjärta.
Jag är lite rädd.
2 kommentarer:
Varför rädd?
Jo men... Att tappa.bort på nåt sätt....
Skicka en kommentar