Egentligen händer ingenting. Men ändå händer det grejer. På pizza hut ikväll till exempel. Så lyckades mina långa armar svepa förbi en ljuslykta på bordet så den for iväg med världens fart och landade på stengolvet med en krasch

....och varför väljer jag att blogga om detta. Fullständigt obegripligt.

Återkommer när inspirationen gör det...

Ingen kan veta hur det är

...tänker jag. Alla har ju sin historia.,,,men samtidigt har det blivit så. Att när någon säger att de nyligen, eller för längesedan separerat. Eller att de har barnen varannan vecka. Eller bara på helgerna, Så uppstår ett slags samförstånd. Ett tyst ibland. Men ändå ett samförstånd. Man vet. Att livet kan vara ganska sugigt. På riktigt. Men också att innebörden av ordet leva kan vara ganska svindlande.

Och man förstår betydelsen av att få älta grejer. Som ter sig som detaljer. Från utsidan. När man inte varit där. På insidan.

På insidan vet man. Precis.

Och man vet att det inte är någon detalj heller. Eller bara ännu en en praktikalitet när det flyttar in en ny kvinna till en ganska nyligen splittrad familj.

Faktum är att det ger ord som förlust, sorg och oro helt nya dimensioner. Och dessutom för ältandet till helt andra nivåer.

Och just i den här historien har det bara med barnen att göra.

Aldrig skulle jag med varmt hjärta kunna rekommendera någon att separera. Men jag skulle å andra sidan inte rekommendera någon att leva som en död heller.

När vi kommer in i trapphuset ligger dom där. Dom gula sidorna. I en hög trave.

- vad är det där? frågar snart åtta.

- telefonkataloger, svarar jag. Redan på väg upp.

Men snart åtta har stannat.

- vaddå? säger han.

-telefonkataloger. Du vet. Med nummer i.

Han ser helt oförstående ut.

- allas telefonnummer förtydligar jag.

Varpå han spärrar upp ögonen.

-menar du att allas telefonnummer står i den där boken?

- ja! Just det!

Han ler plötsligt. Nästan hånler.

- vad otroligt idiotiskt mamma. Att ha alla numren i en bok. Det där måsta man ju ändra hela tiden!

...Och det tar ett tag innan jag fattar faktiskt. Men inser plötsligt. Att han är en annan sort. En ny generation. Där det är självklart att man hämtar det nummer man behöver på internet. Och där man tycker att det är fullständigt idiotiskt. Att samla alla nummer i en tryckt bok. Eftersom den är så krånglig att uppdatera.

Lite svindel fick jag . Faktiskt.

Pulkaåkning i solnedgången

...och 13 minusgrader. På andra dagen in på det nya året ;)