Förlåt förlåt...

Imorse ösregnade det just när nio skulle gå till skolan. Jag tvingade på honom regnstället. Han var sur och jag var sur. Det var vi redan innan det började regna. Jag för att han hänger som en zombie över frukostbordet med allt håret i ögonen. Han för att jag haft den dåliga smaken att påpeka detta. Vad kan jag säga? I takt med att barnen blir större får jag fler och fler likheter med en gammal kärri...Att beklaga? ja. Sant? dessvärre :(

Jag fick ut honom ur huset i alla fall. Med regnställ på. Och ägnade sen en stund åt att hjälpa fyra på med kläderna samtidigt som jag försökte hålla retsam sju borta. (ja, jag har börjat hjälpa fyra med kläderna igen...)

Då ringer det på dörren. Utanför står nu inte alls sura nio. Håret har fallit bort från ögonen och han blinkar glatt.

- Har ni borstat tänderna?

- ja, svarar jag irriterat. Och?

-Smakade det konstigt?

- jaaa, säger jag igen för det stämmer. När jag tänker efter har jag haft en knepig smak i munnen hela morgonen.

- Jag satte tvål på era tandborstar :)

Han vänder ryggen till. Borta. Jag står kvar. Gapar...

- What?????

Förlåt förlåt du där uppe om du finns.

Förlåt för att jag:

• har dåligt morgonhumör
• saknar humor
• under vissa korta stunder inte förmår känna glädje och tacksamhet för mina barn...

-----------------------------------------------------------