Vi hade en vidrig morgon nämligen. Där pappan och jag sprang runt som yra höns och delade ut order. Kors och tvärs. När jag rusar upp för att hämta en t-shirt till sju så beordrar jag honom att kissa under tiden. I nästa andetag ber jag fyra leta reda på sina strumpor och snart tio att packa väskan. Jag möter pappan på vägen som passar på att fråga sju vad som hände med byxorna han hade på sig igår. Hamnade de i torkskåpet? och snart tio, ska du verkligen ha den där tröjan? har du kammat dig?
- Det regnar! Har alla gummistövlar?
När jag kommer ner med en tröja till sju står alla barnen kvar som frågetecken.
- vad var det nu jag skulle göra? ser de alla att tänka. Och jag som tycker att jag varit fullkomligt solklar i mina order tappar helt konceptet och utbryter i någon slags ogenomtänkt salva som handlar om barn som inte kan tänka själva...inte lämpligt att återge här.
Sen ramlar vi så småningom ut genom dörren. Alla fem. Absolut samtidigt. Efter att ha stångats i den jättetrånga hallen en stund.
- Ingen panik. Nu tar vi på skorna. Absolut alla på en gång.
Jag ser för mig hur vi påminner om ett fullt skåp som man stoppar in saker i som inte får plats och som redan ramlar ut igen nästa gång man öppnar! Fullständigt galet.
-Så ikväll ska jag planera deklarerade jag stolt under fikarasten på jobbet idag.
Senare sitter vi och njuter maten, barnen och jag. Plötsligt ser jag en kille i snart tios fotbollslag cykla förbi. Iförd fotbollskläder och i sällskap av pappa tränare. Jag sneglar på den stora whiteboarden vi satt upp i köket i syfte att inte glömma någon enda viktig sak. Jo, där står fotbollsträning halvsju. Jag sneglar på klockan - som är fem i halv.
Ja..hur var det nu....fotbollskläderna är dom? i skåpet här nere eller? och målvaktshandskarna ligger väl..??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar