Alltså...

Snart tio har fotbollsturnering imorgon. Han har lagt fram kläder, ringt och fixat skjuts, begärt väckning och fixat sin matsäck...Matsäcken fördelade han i tre lådor av olika storlek. Och ostsmörgåsen delade han i säkert tio små munsbitar:

- Det smakar bättre så mamma...

Okej...

Tolv kom hem från innebandyturnering i eftermiddag och ska på en ny imorgon bitti. Den gamla väskan har jag packat upp och rena matchkläder ligger nu på sängen. Hans tränare har skickat ett mejl där det står exakt vad man bör ta med sig, ha på sig och vad man bör äta och vid vilken tidpunkt. Ändå ser han helt frågande ut när jag frågar om han har packat klart.

-Jag vet inte riktigt vad jag ska packa mamma....

Jag läser mejlet från tränaren, pekar på kläderna som ligger på sängen, informerar om vid vilken tidpunkt pappa kommer med bilen imorgon bitti och frågar när han vill bli väckt.

..och försöker lämna rummet varpå han gallskriker:

Men MAMMA! Du måste HJÄLPA mig!!

Alltså...dom är båda mina. Och jag har uppfostrat dom ungefär likadant. Det har a.b.s.o.l.u.t ingen betydelse. Dom är som från två olika planeter. Två olika solsystem.

Jag väljer att lägga energin på att få tolv i säng. Kollar väskan och fixar matpacken. Han kommer vara sur vet jag. För att pastasalladen inte faller honom i smaken men jag menar...