...och idag fick dom mig i plurret faktiskt. Varmt i luften men ganska kallt i vattnet. och ganska grinigt på insidan. Att jobba full tid med tre barn hemma som vägrar lägga sig på kvällarna tar på. Jag kan förstå dom. För kvällarna är underbara och ljusa nu.

Men nätterna blir för korta. Och tiden när man inte gör någonting nästan obefintlig.

Så jag var egentligen ganska sur. Och ville inte i. Men snart tretton hade bestämt sig för att mamman skulle i. Så jag gjorde. Till slut. Visserligen ganska fort upp igen. Men definitivt avkyld. Och mindre sur.

Och väldigt snart blir ju tiden att göra ingenting på. Nästan oändlig. Så jag förstår inte själv. Vad som är problemet faktiskt...Mer än möjligtvis det att jag gärna skulle krypa till kojs nu. Och att tre söner ser på TV. Och inte alls är inne på samma tanke...