Det är underbart ljuvligt

...att inte behöva lämna ifån sig barnen ikväll. jag trodde det skulle kännas mastigt. Det är så mycket aktiviteter och behov hela tiden. Man hinner inte. Och även om man hinner. Så glömmer man...alltid nåt. Och jag är trött. Men det är bara jag som är det.

Arbetsveckan har varit mastig. Och morgnarna fyllda med syskonkonflikter. Det har inte gjort någon som helst skilnad att en av tre varit på läger i veckan.

Hela eftermiddagen idag har jag städat och fixat. Plockat ihop. Sorterat. Organiserat.

Och nu är det fint här. Så jag tycker vi kan gå och lägga oss. Och längta till frukost.

Men nu bygger sju och tio långa banor på de nystädade golven. Och legohus. Och bilar. Och grejer. Absolut överallt :/