Ungarna ska vara här i nästan två veckor. Och det känns bra. Att ha den runt sig. Sin familj.

Måndagsmorgonen blåste effektivt bort helg- och familjefriden....tyvärr. Det kändes som om jag deltog i en animerad film imorse när jag tvärnitade med bilen vid "avstjälpningsplatsen och öppnade dörrarna varpå ungarna ramlade ut och sen körde därifrån med en rivstart.

Det var inte riktigt så. Men det kändes så. Och vi hade bråkat. Om turordning i toakön, stövlar, skolväskor, nyttan av att slå på varann vid frukostbordet och...ja. Allt. I princip.

Och jag drog in allt! Månadspeng, datorspeltid och träninsskjuts.

Sen åkte jag till jobbet utan att bli sams. Klump i magen. Hela dagen.

Vid tre rusade jag hem. För att bli sams. Men ingen kom ihåg att vi att vi hade bråkat...