Ändrar några planer. No big deal. Nu ska väl julefriden sänka sig.

Och ute snöar det som om det vore vinter. På riktigt ;)

och snart snart är 2009 över.

Det är visserligen grått ute. Men inne glimrar ljusen. Jag är bortbjuden på middag. Julklapparna är i princip klara. Och det är nystädat här. Jag har cyklat på motionscykeln. Jag trodde jag skulle svimma men ändå. Jag är på gång. Jag är glad. Och jag har bjudit in till min 40-årsfest. Alldeles på tok för många. Men ändå. Det blir kul. Jag har kanske ingen man. Men jag känner mig älskad.

Nu ska jag plocka ögonbrynen. Och måla naglarna svarta.

Det är underbart ljuvligt

...att inte behöva lämna ifån sig barnen ikväll. jag trodde det skulle kännas mastigt. Det är så mycket aktiviteter och behov hela tiden. Man hinner inte. Och även om man hinner. Så glömmer man...alltid nåt. Och jag är trött. Men det är bara jag som är det.

Arbetsveckan har varit mastig. Och morgnarna fyllda med syskonkonflikter. Det har inte gjort någon som helst skilnad att en av tre varit på läger i veckan.

Hela eftermiddagen idag har jag städat och fixat. Plockat ihop. Sorterat. Organiserat.

Och nu är det fint här. Så jag tycker vi kan gå och lägga oss. Och längta till frukost.

Men nu bygger sju och tio långa banor på de nystädade golven. Och legohus. Och bilar. Och grejer. Absolut överallt :/

Ungarna ska vara här i nästan två veckor. Och det känns bra. Att ha den runt sig. Sin familj.

Måndagsmorgonen blåste effektivt bort helg- och familjefriden....tyvärr. Det kändes som om jag deltog i en animerad film imorse när jag tvärnitade med bilen vid "avstjälpningsplatsen och öppnade dörrarna varpå ungarna ramlade ut och sen körde därifrån med en rivstart.

Det var inte riktigt så. Men det kändes så. Och vi hade bråkat. Om turordning i toakön, stövlar, skolväskor, nyttan av att slå på varann vid frukostbordet och...ja. Allt. I princip.

Och jag drog in allt! Månadspeng, datorspeltid och träninsskjuts.

Sen åkte jag till jobbet utan att bli sams. Klump i magen. Hela dagen.

Vid tre rusade jag hem. För att bli sams. Men ingen kom ihåg att vi att vi hade bråkat...