Jag har packat

Imorgon flyttar jag ut för en vecka. Råtuff har veckan varit. Och jag har nog inte varit så stark och trygg för mina barn som jag skulle velat... Mycket känslor hardet varit. Kanske inte alltid så tydligt. Men under ytan. har det bubblat. Definitivt har det gjort det.

Men ändå. Jag står här. Upprätt. Och det betyder också att man är stark försöker jag tänka.

I helgen kommer gamla vänner och sover hos mig i särbolägenheten. (cellen) Imorgon en handlingskraftig virvelvind med bil. Vi ska åka och titta på en bil till mig. Hoppas hoppas att allt känns bra och att jag vill ha och allt det där. Jag som alltid sagt att jag inte behöver bil inser att jag behöver en nu. Ganska genast faktiskt.

På lördag kommer trygga, stabila Anna. Vi ska gå på några visningar. Mest för att känna hur det känns. Ta in reality...

På måndag ska jag träffa banken. Känns som om jag måste ta tag i det nu. Att få höra hur läget ser ut. Låg sömnlös inatt faktiskt. Och tänkte pengar...

Det blir lite stora problem så det var nästan en njutning att få koncentrera sig på packningen ikväll...och stöveldilemmat...Ska jag faktiskt bara ha två par stövlar med mig? På en hel vecka? Och om ja, vilka... Små bekymmer är också bekymmer. Men absolut mer lätthanterliga. I slutet på veckan är det konferens med hotellövernattning.

Det känns bra. En natt mindre i cellen...