Han glömmer publiken, skrattar, leker

Konsert på skolan ikväll. Tios gäng. Halva konserten med sång. Då grinade mamman. Totalblank i ögonen. De sjöng "sudda sudda", "vintern rasat" och "Rönnerdahl".

Andra halvan av konserten var det dans. Afrikansk och Grekisk. Linedance, vals och bugg. Tio dansade som en Gud. Då log mamman. Hjälplöst. Totalblank i ögonen och med svällande hjärta.

Sällan får man sitta och bara njuta. I skolan gäller det att skärpa sig. Inte charma. Jobba på, fokusera.

På handbollsmatcherna måste man hålla god min. Ingen får utpekas som bättre än någon annan. Inte sätta griller i huvudet på växande pojkar. Ta det lugnt. En fotbollsproffskarriär är inget för dig....inte innebandyproffskarriär heller...

Men i det här sammanhanget. När flickorna sminkar sig, piffar upp sig och gör sig till. Vill så gärna visa upp sig men blir sen för blyga för att röra på sig när musiken börjar. Ingen förväntar sig något av pojkarna då. Pojkmamman kan bara luta sig tillbaka. Och njuta. Av killen som kanske är tuffast på ytan. Med blond hårslinga över ögonen, nitbälte och nerhasade jeans.

Han glömmer publiken, kroppen rör sig i takt med musiken. Han skrattar. Leker.

Och mamman blir varm.

Glad.

Stolt.