En dag kvar och allt är nästan packat. Hade ett lite nedbryt igår med akut illamående. Jag trodde det magsjukan som var här men efter nån timmes djupsömn var det borta. Inte magontet, det har jag haft sen i julas, men illamåendet.

Idag åker sju och jag till IKEA och fyller bilen med stolar, madrasser och lampor. På vägen hem försöker han bjuda mig på tuggummi men jag tackar nej på grund av magen.

-Men du åt ju glass mamma, säger han och syftar på mjukglassen vi åt innan vi packade bilen.

-Ja, men glass är som bomull för magen.

-Ja, säger han med eftertryck. Glass det är verkligen en bonus för magen!

En kort stund. Men inte liten.

Tolv sitter i hallen, tar på sig springskorna. Det är träning. Och jag ska skjutsa. Står och väntar. Han tittar upp på mig, under lugg, kikar med glimt i ögat. Plirar. Och ser glad ut.

-Vad? frågar jag.
- nää, men det är du, svarar han.

-vaddå?
- Du är så...flashig!

-va!? Tack ;)

-Vet du vad det betyder då?
-Nja, ungefär. Men det låter som nåt bra. Så jag blir glad.

-Mmm. Man blir glad av dig. Det betyder det.

Så ser vi på varann. En kort stund. Men inte liten.

Tvärtom är det stort. Mtt i allt bråkande och tjafsande om skola, godis, träning och uppetider där han oftast avskriver mig som en idiot.

Han blir glad av mig. Ibland blir han det.

Glad. Varm. Tacksam.

Det är jag.

Jag är glad ;)

På måndag flyttar jag. Och jag känner mig glad. På insidan. På riktigt. Glad.

Äntligen igen ;)

Och när sju och jag är på väg upp till hans rum för nattning passar jag på att torka trappan.

-Behöver du hjälp mamma? undrar sju, och genom att tacka ja inleder jag ännu en konfliktlös stund.

Sju städar trappen, badrummet och slutligen sitt rum.

Glad och nöjd sju.

Glad och nöjd mamma.

Äntligen!

När nästan hela veckan har gått och det enda vi har gjort är att bråka och vara sura så vänder det. Och det är tack vare tio. Som plötsligt bkommer på at han vill göra nåt annat än att ligga i soffan och se på film. Han vill baka. Han rotar fram "sjusorters kakor" och börjar se över möjligheterna.

- Mamma, har vi vispgrädde?

- nej

-Vad synd! Annars hade jag bakat Petitchouxer...

Till slut beslutar han sig för Havreflarn och går igång med det. Under tiden dammsuger jag övervåningen. Först när han kommer till delen där ugnen är inblandad rycker jag in. Men mest som övervakare.

Vi har supertrevligt. Så trevligt att tolv självmant lämnar datorn och kommer för att vara med.

I receptet står det att man ska låta flarnen svalna lite innan man rullar dem över en käpp.

Över en käpp?? frågar tio.

Så jag tänker att jag måste visa och tar det som finns närmast till hands.

..och så kom det sig att vi ägnade kvällen till att rulla havreflarn över ölflaskor

...och nu har jag bestämt mig för att vara ännu snällare. Och att det ska vara ända till på fredag.

Inte förrän framåt halvsju blev jag snäll. Men då blev jag å andra sidan supersnäll....

Stensur och omöjlig att avleda

Idag har jag kört ungar hit och dit. Och trots att jag fick se tolv punktera en spännade innebandymatch när det bara var en minut kvar att spela och trots att tio är den sötaste fotbollspelare som dykt upp på en fotbollsplan och trots att sju är en av de ljuvligaste små människor jag känner. Så har jag varit sur. Stensur. Orolig. Och omöjlig att avleda. För nu närmar sig flytten och det blir allt tydligare att goda intentioner kanske inte kommer att räcka hela vägen.

Vi har gemnsamma barn. Vi måste samarbeta. Och vi gör. På ett sätt. Och på ett annat inte alls. Och nu vill jag inte längre vara mitt i det. Utan igenom det. Över på den andra sidan.

Allt kommer att bli bra, försöker jag intala mig. Men när...

Jag inser att jag kommer att behöva semester. I samband med flytten och lite till.

Men inte nu. Imorgon bitti ska jag grytidigt upp och köra fyra ungar till en sporthall som jag inte hittar till. Om sju timmar drygt.

Bäst att försöka sova då. Natt.

Om man tar vara på tiden

-Det är kanske inte så illa att inte ses hela tiden, sa tolv idag. På väg hem från simhallen där han och jag hade simmat fram och tillbaka i nästan fyrtio minuter.

-njae..försöker jag svara neutralt.

- Det är helt okej mamma. Man måste bara se till att ta vara på tiden.

Trött

När jag gick hem från jobbet i fredags var jag så trött att jag bara ville grina.

I lördags vaknade jag ändå tidigt och gick ut en timme efter frukost. Men när jag kom hem igen så somnade jag. Och vaknade klockan två. Vad var det? Fyra timmars tupplur efter frukost...välbehövligt förmodligen.

Och idag har jag varit ute och sprungit och stått i handbollscafeteria med tio. Efter cafeterian tog vi en tur till simhallen. I 35 minuter simmade jag. Fram och tillbaka...Urtråkigt förstås. Men skönt samtidigt. Och trevligt att tio var med. Även om han inte simmade hela tiden.

Efter middag tog jag en långpromenad med gammal granne. Snöregnet till trots.

Och nu är jag faktsikt ganska trött. Igen. Fast på ett hel annat sätt än i fredags.

Lyssna noga

Ikväll har jag legat på sängen i cellen och skrattat till Skavlan och gråtit till Rolf Lassgård. .. Det var repliken:

" Du måste berätta för mig att du ska dö. Så att jag kan säga att jag älskar dig"

som bev lite too much så här sent en fredagskväll...

och imorse gick jag förbi ett skyltfönster. Med en tavla med texten;

Lyssna noga.

Livet är.

Så mycket mer.

Definitivt behöver jag sova nu. Länge. Gonatt.

Jag tror jag gjorde det bra

Veckan med barn är slut. Jag är dödstrött men tror att vi haft det bra. Bra nog i alla fall. Jag har gjort mitt bästa...

Löst konflikter, fördelat dataspelstid, skjutsat, förhört glosor, följt upp skola, läst godnattsagor, diskat, tvättat, städat, åkt skidor, sett på film, kramats, borstat tänder, förmanat, fixat mat. Lyssnat och pratat. Allt med kärlek.

Men när vi äter middag ikväll får jag kritik för att jag aldrig lagar efterrätt. Som pappan gör. När pappan är hemma blir det mycket efterrätt. Också mitt i veckan.

Och jag tänker att man måste vara väldigt stark på de mest oanande vis.

När man separerar.

En god kväll

Det var lite stressigt idag för jag skulle delvis hålla i ett möte som varade till sent på eftermiddagen. och ingen barnvakt i sikte. Dessutom skulle tio på handboll. Absolut skulle han det när jag frågade imorse. Så jag planerade utifrån det och stressade igenom min punkt på programmet.

- Nu måste ni sluta prata för jag har en körning till handbollsträning att tänka på var jag tvungen att säga till slut.

Och så ringer jag tio för att höra att han är på gång hem från fritids. Men han är inte. Och han vill inte gå på handbollsträning längre för det är så himla kul på skolan.

Vilket förstås är helt okej. Så jag skyndar mig lite mindre. Tar en kopp kaffe innan jag går och strosar mer än springer förbi skyltfönstren på vägen.

Så fick vi ju ett hålrum. Vi kunde ha skyndat hem och lagat näringsriktig middag förstås. Men i stället svänger vi in på Bibblan och lägger oss i soffan där.

Tio och sju i soffan på bibblan

Middag hann vi inte riktigt med. Så det blev pizza från frysdisken på Sabis.

Gonattsaga och gonatt.

En god kväll.